Om ett avslut

Brännvinsost, fikonmarmelad och Anno 1790 på svt1.
Sämre kan man ha det på kvällen.
Illamåendet hänger envist i. Men jag hoppas att det beror på magkatarr och att jag slipper det i morgon kväll när allt är ordnat och klart och det har gått bra.
Alltihopa.

Om att vakna på fel sida

Ibland vaknar man med ett leende på läpparna. utvilad och fräsch och redo för den nya dagen.
Så är inte fallet här idag.
Vaknar för tidigt (skulle gärna sovit till eftermiddagen) med ett lätt illamående.
Känner mig stressad från första sekund och rastlös samtidigt.
Illamående och massor att fixa inför morgondagen men ingen ork. Alls.

Jag tror jag vet vad detta beror på och förändringar är alltid till något bra. men skuldkänslor och dåligt samvete och en lätt irritation för att det inte blev som vi hade hoppats på ligger och stör...
Men det kommer säkert bli bra i slutet och det är väl det som är det viktigaste!

Men efter allt som kommer ske de närmsta dagarn så behöver jag en paus. Ett par dagar av LUGN OCH RO och no plans!!!
Kanske (förhoppningsvis) kommer dessa dagar till helgen.

Helgen som var bestod ju för oss av jobb och städ och en underbar kvällspromenad med Lyckan, Emilia och Agnes. Riktigt skön avkoppling. Alltid! Stallet. Man skulle dock ha ett eget för att få mer lugn och ro och få bestämma själv. Bestämma tider och foder och slippa allt spring som blir på en stor anläggning....
Söndagen spenderade vi på Fredrikskans fotbollsarena i Kalmar. Fotbollscup med pojkarna.
Iskallt och med Liten Loppa i vagnen. Men det gick bra trots att man inte kunde ha henne ur vagnen pga av kylan många minuter.
Vi var hemma tolv timmar efter att vi låste ytterdörren och åkte. Och jag var så trött efter att ha kört de där dryga trettio milen (som jag ska köra i morgon, igen, i 80 km/h. Och nästa Onsdag. I 80 km/h) så jag somnade direkt efter att vi sett världscupen i hoppning med svensk seger!

Men det är som sagt lite mycket nu. och jag känner mig rätt avtrubbad i mellanåt. Och så börjar det dra sig mot jobbstart igen...Om sisådär två månader. Hur ska jag hinna med allting då?
H U R???

Har ni något bra förslag? Mottages gärna!

Om sol i sinnet

Ja ute skiner solen. För fullt!
Men jag får ha solen i sinnet, jag som ska hålla mig inne ett tag till.
J har gått iväg på ett nio-timamrs pass och E har cyklat iväg till Lyckan. Aggi-Lopp sover i vagnen på baksidan och jag är fast inne med två tvättkorgar och ett hus som ska städas.
Jag ska försöka hinna det medans lilla Liten sover. När hon är vaken får man inte mycket gjort ska jag lova!
Och sen tar vi nog vagnen i bilen och åker ut till stallet och tar med Lyckan på en promenad i det underbara vädret.
Så skönt med härliga höstdagar!!

Hoppas ni har det lika bra vart ni än är.

OM att gratta en fining

Världens bästa Eddie

Grattis på din dag!

Vi ÄLSKAR dig så mycket

Idag får han all min tid. Så mer blogginlägg kommer inte här innan han somnat!

Hoppas ni har en härlig dag!

Om förväntan

Det ligger en liten pojke uppe i sin säng.
Hela han bubblar av förväntning inför morgondagen.
För nio år sen visste jag inte att det var min sista kväll som enbarns mamma!
Men det var det. För på natten kom värkarna och klockan nio på morgonen kom han i världens fart.
Finaste lilla Eddie!
I morgon ska vi fira dig hela dagen.
Du ska få tårta och paket med det du önskat dig allra mest!

Dagen har gått åt till paket-inköp och bebis träff i den finaste av våningar vi besökt på länge.
Nu ska vi titta på bönderna som söker efter kärleken.
Vi skulle nog passa som bönder. Hästbönder såklart!
Och kärlek...det har vi ju nästan hur mycket som helst av, så den skulle vi ju inte behöva söka efter!

Om min egna stund och mina tankar

Barnen sover. Mannen jobbar.
Jag har en begynnnde huvudvärk och ligger i soffan och tittar på en serie om barnlöshet.
Huset är relativt i ordning ikväll och när jag ser hur människorna på teven kämpar så tänker man ju efter lite mer ett tag om hur tacksam man ska vara för de underbara efterlängtade och planerade barn jag har fått. Utan att behöva kämpa allt för mycket för dom.

Dom är verkligen små gåvor och mirakel allihopa!!
Dock är dessa små stunder för mig själv guld värda. De också!

Om röda små bär

Oj vad vi har ätit idag!
Mycket och mycket gott.
Men på helgerna får man väl ta lite extra av allt..?

Nu sitter vi som vanligt i den där soffan och hittar våra minuter innan vi hamnar i den där sovande högen ni vet!

Godnatt!

Om söndag och solen

Trots en lyckad resa igår kändes det fantastiskt att få sovmorgon med vetskapen om att jag inte har en enda tid att passa idag!
Frukosten åt vi allihopa tillsammans, vilket inte sker annat än på helgerna här i huset, vilket gör att trots utspillda mjölkglas och smulor över hela golvet är väldigt uppskattat och mysigt!

Sen begav sig de stora till hästar och kompisar och vi tog med de minsta på promenad i underbart väder och hittade både ihåliga träd, fäll färdiga hus som en gång i tiden varit jättefina, och gjorde fint på min farmor och farfars grav. Max cyklade på nya cykeln och Loppan sov sig genom hela utevistelsen.
Sen bjöd vi in oss själva på kaffe hos bästa grannarna! Man får inte vara dum!

Nu puttrar kalopsen på spisen och Johans pannacotta väntar i kylskåpet till dessert.
Jag ska åka ut och titta en sväng på tävlingarna som är idag ute i stallet medan Johan och pojkarna ska se en match på teven under eftermiddagen.
Sen väntar middag, (alla tillsammans igen helt otroligt), och en lugn skön kväll får avsluta denna ganska hektiska vecka på bästa sätt!

Om mornarna i huset

Nu för tiden ligger vi aldrig kvar och drar oss på helgerna. I allafall inte tillsammans.
-titta, titta! Dada!
Halv sju, sju sisådär är det dags för en ivrig tio månaders att bli utsläppt ur spjälsängen.

Och idag var den min tur att gå ner med henne. Så nu sitter vi här under en filt och tittar på ett finskt drama på en av kanalerna som kostar mycket mer än de smakar.

Och ni, tack för kommentarerna!
Så mycket roligare!
Ni undrar om fina Lyckan.
Hon har fått en inflammation i frambenen vilket förhoppningsvis ska försvinna med mycket vila och lite medicin.
Men tråkigt är det. Riktigt riktigt tråkigt!
Dels för att vi inte har hunnit använda henne än till det tilltänkta utan mest lärt känna henne under detta halvår, och upptäckt att hon är världens bästa ponny (minus framben) och för att Emilia nu står utan ridbar häst under vinter. (för när L blir bra ska vi ta det väldigt väldigt super lugnt med en igångsättning)
Men det kanske vi kan råda bot på idag.
Ni kan väl hålla tummarna!

Om vilan innan nästa race

Vi började dagen på öppna förskolan jag och de minsta.
Efter veckans storhandling åkte jag till stallet för att ge Lyckan sin dos av medicin för dagen.
Sen har det varit tacos och urladdning och nu sitter vi och tittar på den där TV4:a underhållningen som egentligen inte alls faller Fru Lundin i smaken.
Men återigen, vad gör man inte för sina barn!?
I morgon kör jag 45 mil för en av dom.

Just nu önskar jag att jag inte behövde åka någonstans. Alls.
Men förhoppningsvis hittar vi det vi söker i morgon och vi slipper åka 45 mil igen, och igen, och igen.
För att leta.

Men än har jag ett par timmar under filten. Med fötterna högt och tjock sockarna på!

...Och ni. Ni håller tummarna för att min älskade lilla Lyck blir bra snabbt va?
Lilla fina...

HALLÅ!!

WHATS UP MED KOMMENTARERNA DÅ??
FINNS NI DÄRUTE FOLKET?

PROVA ATT SKRIVA SOM ANONYMA, DET BRUKAR FUNKA!
VILL MAN SÅ KAN MAN JU SKRIVA VEM MAN ÄR I TEXTRADEN ISÅFALL JU!

VISA ER GOTT FOLK!
SKRIV EN RAD, STÄLL EN FRÅGA ELLER SÄG OM NI VILL LÄSA OM NÅGOT SÄRSKILT!!

HALLÅ!!!

Om funderingar om framtiden

Hur jag ska hinna jobba fullt sen nästa år. DET undrar jag dessa veckor när jag har fullt upp hela tiden som föräldra"ledig".
Men idag när jag kom hem från ett jobb pass hade J städat och tvättat all tvätt och sånt gör mig så fruktansvärt glad och lättad.
Jag har haft ångest över hur det varit här hemma och nu lättade det betydligt!

Igår var jag borta hela dagen på klinik med hästen.
Det var inte så jätteroligt  men hon var, som vanligt, jätteduktig och blev ordinerad tre veckors vila och fick både sprutor och medicin med sig hem.
Sånt är lite lagom stressande med kan jag lova!
Det är dyrt roligt med hästar!!

Men just nu för sekunden är det lite lättare att andas och en resa jag skulle gjort i morgon är inställd och en annan resa framöver är bokad.
En sån där resa fylld av kärlek och vin-drickande.
En sån där resa där en bebis blev till, en sån där resa som vi firade att vi blivit man och fru!
Men den här gången ska vi inte göra några bebisar, och inte fira något särskilt. Kanske att en av oss blir ett år äldre och att vi har varandra.
I
All
Evighet

Om att hitta hit...eller dit

Det är nästan omöjligt att hitta tid till att blogga nu. Jag sitter med i-phonen konstant och svarar på mail och ringer och fixar och bokar och gud vet allt.
Samtidigt som jag jobbar och försöker vara världens bästa mamma. och fru. och städerska. Och mattant.
Ja ni fattar.
Som vanligt alltså.

Men ibland får vi till en paus.
Som nu när de stora är i skola/dagis och den minsta tar en nap i vagnen.
Då dricker vi kaffe och längtar tills vi blir gamla och lediga och ska bo så HÄR fast utanför stan.
Vi vill ju bo på landet.
Låta barnen ha en Bullerby uppväxt. Så fantastiskt.
Drömmen om en gård där hästarna går utanför fönstren och vi hämtar äggen ute i halmen på morgonen finns.
Och en dag ska vi vara där.
Tills dess drömmer vi, dricker kaffe och dör husdöden som J säger när vi hittar det finaste av fina små gårdar och hus på nätet.

Om ännu en helg

Så var den slut.
Helgen.
Helgen som gav mig träningsvärk.
Insikt.
Kärlek.
Helgen då jag tog ett beslut.
Och ett till.
Helgen då jag på en av våra promenader, arm i arm i solen, återigen insåg vilken otrolig tur jag har haft som träffat J.

Vi avslutade med protein.
Och svampsås med massor av grädde.

Och nu nattar Johan de hemkomna älskade pojkarna och jag sitter med en nästan sovande Agnes i knät.

Vi kommer hinna börja titta på en film.
Och vi kommer somna i en skön hög under varma filtar. I soffan.
Precis som det ska vara en Söndagkväll.

Om en lunchpaus

Idag ringde klockan innan solen var framme.
Medan frosten fortfarande låg kvar på gräsmattor och bilrutor körde vi mot stallet.
Stalljour hela dagen!

Men nu har jag en timmas lunchpaus och då passar jag på att åka hem och pussas och titta på när Agnes visar sitt senaste påhitt
Klättra, klättra, klättra!
In i skåp, upp i lådor och nu senast: Rakt över stolen!

Men snart bär det av tillbaka till fodringar och hästjobb!
Ska coatcha lite på dagens tävlingar också.
Ungefär så ser det ut här!

Om världens bästa sällskap

Äntligen kväll!!
Nu väntar vi bara på att pappan ska komma hem så vi kan bädda ner oss i soffan bland kuddar och varma filter.
Fläta fingrarna i varandras och kramas länge och hårt.
Att älska dessa kvällar.
Det är precis vad jag gör!

Och tills dess har ju världens bästa Aggi-Loppa som sällskap.

Om att trotsa tiden

Det är så mycket jag vill och måste göra nu.
Barnen, hästar, träningar, hemmet (som är totalt bortprioriterat), kärleken, egentiden och jobbet.
Idag är jag på jobbet under förmiddagen.
Mina tankar maler om att det bara är dryga tre månader till jag är tillbaka på riktigt och att min pyttelilla bebis då ska klara av dagar på dagis. Jag är defenitivt inte alls redo för att lägga bebis tiden på hyllan. Året gick för fort!

Det är mycket annat med som går omvägar till det planerade och tankar om ändrade livsituationer som är så krångliga både att besluta, och inte minst, att i såfall genomföra.

Jag vill klona mig och backa tiden. Jag vill ha mer pengar men jobba mindre. Jag vill ha fler timmar på dygnet!

Tur att jag delar allt med världens bästa man!
Jag är så tacksam att vi hittade varandra. Vareviga dag. Aldrig byta där. Aldrig ändra eller önska annat.
Aldrig.
Någonsin.

Men på med happy face och kör vidare!!

Om en underbar helg

Som ni förstår har det varit fullt upp och när tiden väl funnits har jag inte prioriterat att blogga i helgen...

Lördagen var vi ju lediga -allihopa- och flickor och hästar var inte hemma så då tog vi med pojkarna ut till skogen upp på "vårt" berg för en höstfika.
Dom älskar att vara där och det var kallt men fantastiskt väder.
Max blir världens starkaste pojke så fort vi kliver ur bilen och leker och leker och leker och grät när vi var tvugna att åka hem igen.

Söndagen tillbringades femton mil söderut på en konstgräsplan där det blev en vinst och en förlust för pojkarnas lag.
Hemma vann J och hans lag sin sista match för säsongen. S i s t a!!! Kan inte annat än tycka att det är skönt med lite ledigt för honom nu...
På vägen hem plockade jag upp min häst och mitt äldsta barn som tillbringat en vecka hos mormor och moster, så när Söndagen blev kväll var vi alla samlade igen hemma i vårt hus.

Och nu är det en helt ny vecka och håller vi bara kvar lite av helg känslan så kan nog denna vecka bli riktigt riktigt bra!

Max älskar skogen. Han blir världens starkaste och är inte stilla en sekund. Vi skrattade åt honom hur många gånger som helst. Han hoppar, klättrar, bär och springer uppe på berg så man har hjärtat i halsgropen flera gånger.

Till och med Eddie blev stundtal nervös och gick snabbt efter honom och bad honom ta det lite lugnt.

Bästa bästa pojkar!!

Om morgonpromenader

Ibland bär dom till dagis.
Ibland till träff med mammor och barn.
Ibland går jag till jobbet.

Men idag bär det av ut i skogen med min fina häst.
Gud vad jag vill ut på landet!

Om en kravlös dag

Lite sovmorgon.
Kaffe på bordet.
Sovande bebis på armen.
Lekande bröder på övervåning och en helt ledig man.

Promenader i solen och drömmar om ett Underbara Clara liv är det jag kommer ägna dagen åt.

Tack för kramar, mess och fb kommentarer igår.
Det är lugnt idag. Lugnt och trevligt. Precis som det allra oftast är här, hos Lundins.

Om sätt att överleva

Hon gråter fortfarande.
Heller snyftar mest. Det är toksynd om henne.
Värst för henne. Stackars lilla.

Men Johan är hemma och pojkarna äter mjölkchoklad och jag har fått vin och godis och små barn sjunger stundvis helt ok på TV4's fredagsunderhållning.

Jag andas lugnare.
Och Agnes sover nu. Klistrad på mig, men dock. S o v e r!!

Om att bli tokig

Vi började dagen så fint med att aktivera de två minsta på öppna förskolan med det bästa av sällskapet.
Eller vi och vi....JAG aktiverade de minsta. Min man var på jobbet.
Jag kände på den minsta pannan att den var varm redan på morgonen så innerst inne visste jag vad som väntade, men i det goda sällskapet på öppna förskolan lyckades jag nästa förtränga det.

Min allra bästa granne hittade en otroligt lockande annons i dagens tidning som vi sen under dagen forskat vidare i och tillsammans med våra äkta makar ska vi åka på ett spännande möte om en vecka och två dagar.
Alldeles för lång tid om du frågar mig tills dess. Och om du frågar grannen med!

Under dagen har pipen blivit högre och armarna har klistrat sig benhårt fast vid min kropp.
Och även om inte pannan blivit varmare så har tandköttet svullnat desto mer och minsta har blivit ännu gnälligare och krävande.
Jag kan inte ens sätta ner henne när jag ska kissa!
Det är dagens sanning.
Min man. Ja, han var hemma i högst fyra minuter för att byta från jobb till träningskläder och brygga kaffe åt sin med resenärer.
Huset ser ut som om vinden som yr utanför dörren även hälsat på inomhus, och ni som haft ett barn fastklistrat på höften vet att plocka upp saker, dammsuga och vika tvätt inte är helt jävla enkelt då.

Nu sitter hon här i knät och ålar och kastar nappen hundra gånger och vägrar låta panodilen göra någon verkan.
Och huset förblir ostädat och pojkarna får ta yougurt och smörgås till middag och fredagsmyset får väl bli de tacochipsen som finns kvar sen förra helgen i en påse.
Och att jag skulle hinna äta, det är en ren lögn. (Och jag drack ju en kopp kaffe och åt en pepparkaka hos grannen under eftermiddagen så jag står mig ju ett tag.)

Förbannande fotboll!
Kan inte någon införa nån obligatorisk fru-lön för -åtminstone- oss som har barn med dessa ständigt tränande och spela-borta-match-sexio-mil-åt-andra-hållet män!

För att vara hemma med sex barn samtidigt som mat ska köpas och lagas och tvätt ska tvättas och vikas, fotbollsträning (hur fan tänkte jag när jag anmälde dom OCKSÅ till fotbollskolan) för pojkarna, tävlingar och träningar med hästar och flickor, tiotusen tandläkartider och allt detta med en femåring kasandes efter mig med sin lilla hand i min för att hinna med och en pip-Aggis med tandvärk i bärselen känns ju som en bra mycket större anledning till en extra katching på kontot än att sitta i en buss med spotify i scullsen -UTAN att det plötsligt spelas Sean Banan då man satt på random playlist för att nån unge har blivit mutat med lite i-phone lek tidigare.
Sparka lite boll och duscha naken så länge man vill med lite grabbar -UTAN att någon sliter i dörren och skriker att någon ramlat ner för hela trappan-
Få sova ett par timmar på vägen hem, men med undantag för matrasten på vägen som man får äta -VARM utan avbrott för att torka bajs på någon som inte reder ut det själv.

Ja lönen borde lätt kontrakt skrivas på oss fruar.
Tveklöst.
Vi borde iallafall få vara med på de möten då kontrakten skrivs. Minst!
Fast då skulle väl inte en enda man med någon form av förhållande spela längre.
Så det får vi inte.
Fan också!

Trevlig Fredag på er!
Nu ska jag plocka upp nappen för hundrafemtielfte gången.

Btw detta inlägg tog ca två timmar att skriva klart.
(bara så ni inte tror att jag satt ner i femton minuter. No no no no!!)

(och jag älskar Johan och jag vill inte skiljas och jag har valt att skaffa hundra barn med honom. Bla bla bla)