Om fördelar vs nackdelar

Lika obekvämt som det känns att lämna våra små skruttar på dagis sju och en halv timma idag, lika skönt är det att i en halvtimma få sitta ner och luncha med världens bästa sällskap!
Nämligen min man!

En Subway macka och lite skitsnack och fnitter utan att bli avbrutna av små barn.
Trevligt och nödvändigt.
Små saker att uppskatta. Viktigt i vardagen. Minsann, minsann.

Om andra utsikter

Medan Loppan sover middag så städar jag, och Maxi leker.
Det är jättefint väder så det är inte superkul att behöva vara inomhus, men jag vet att jag inte kommer ångra mig när det är klart.
Vi gör ett skiftbyte på eftermiddagen då Johan kommer hem och jag går till jobbet. Så ser vår vardag ut nu.
Hej - Hejdå...

När jag står och tittar ut över taken och solen bländar mig när den når snön, då drömmer jag lite om att det var fält och ängar utanför huset istället för tvättstugor och parkeringar. Att det som hördes genom fönstren som står på glänt var endast vindens sus istället för trafiken på baksidan.
Gud vad jag vill dit!

Men tills dess städar jag vidare...

Om att utnyttja hela kostcirkeln

Njaaa...inte riktigt!
Men gott är det. Och många går det åt.
Vi är så söndagströtta allihopa så när vi är färdiga med våffelfrossan ska vi bara lugga i soffan allihopa och dricka kaffe, äta choklad och hoppas att det går någon familjefilm och inte någon livsviktigt fotbollsmatch på teven...

Om våra vattendjur

Som dom tjatat våra pojkar.
Och alltid har det varit något annat.
Men idag tog vi oss tiden och dom leker och hoppar och simmar och kommer vara så trötta när det är dags att åka hem igen.
Och tro inget annat än att lillasyster är minst lika glad i vattnet hon med!

Pappan får vara i vattnet, mamman sitter på kanten med kaffe och dokumenterar det hela.

Sen blir det våfflor med grädde och sylt och ett par timmar tillsammans allihopa.
Söndagar är rätt okej dom med!

Om timmarna vore fler

Ja det vore min största önskan just nu.
Nu är redan halva helgen gjord.
Det gick ju...snabbt!

Vi åt lång frukost. Sent och länge.
Och lillasyster vill göra som storebröder och sitta på de stora stolarna, även om man knappt ser över kanten då.
Sen har det städats, promenerats, handlats och funderats på om Audi A6 quattro kan funka som stallbil...

Nu har vi det bästa kvar. Kvällsmyset.
Och de som får lägga sig först får mysa först.
Framför Pettson och Findus, med gott i skålen. Är det helg så är det!

Om att avsluta en vecka och påbörja en helg

Lång och lite stressig jobbdag.
Dagis går bra. Lite tårar idag, men överkomligt.
Men nu är arbetsveckan över och vi sitter i soffan och dricker något med lite alkohol i.
Vi har ätit en god middag tillsammans med alla våra barn.
Vi diskuterar livet, vänner, kärlek, barnuppfostran. Tittar på Ola Salo och Petter, ätrr brie och jag har nykär-känsla och ser fram mot helgen.

Tror det är dags att boka en weekend för två snart.
Men tills dess har vi det riktigt bra här hemma. Vi två.
Alltid vi två. Hur det än är. Så skönt och sån trygghet. Att det alltid ska vara så. No matter what!

Och nu tar vi helg. Lika skönt det!

Om snöänglar

Så har då snön kommit.
Äntligen? Nja för barnen visst, men jag kunde gärna varit utan.
Men inte mycket slår deras glittrande ögon när dom bygger, klättar och åker i det kalla vita.
Så visst. Lite snö i ett par veckor kan det väl få vara då. För barnens skull, som med så mycket annat.

Idag sköter Loppan och pappans inskolningen själva igen.
Jag fick fem timmar egentid (hoppsan, när hände det sist??) och har läst ikapp tusentals blogginlägg, druckit mängder av te plockat här hemma, och ska snart bege mig ut till stallet.
Ikväll ska jag jobba och det är faktiskt inte så farligt som det kändes innan jag var på plats. Inte än i alalfall.
Blir kanske annorlunda när vi ska vara på dagis klockan sju nästa vecka....

Hoppas ni har en härlig lugn dag ni med. Det behöver man tydligen ha ibland har jag hört.

Om andra chansen

Loppan gav dagis en andra chans.
Jag gav Loppan mamman.
Mamman kunde efter övertalning söva sin Loppa på madrassen och få henne att smaka på dagis maten.
Mamman gav pappan seger tecknet när hon kom ut från det lilla sovrummet där Loppan sov med sina nyfunna dagisvänner.
Ett-Noll till morsan i dagisinskolning alltså!!
Massor annat hann hon med den där Agnes på de timmarna på dagis.
Pussel, klossar, sitta i små små korgar överallt. Och vara med sin pappa.
Och med sin mamma. Mamma såklart!

När vi gick hem var marken vit.
Tjock vit snö som vi lekte i sen på eftermiddagen.
Vår dagisunge, hennes syskon och vi.

Om att vara back on track

Jobbdags, skoldags. Dagisdags!
Ja nu är vi friska!
Bloggtorkan har berott på sjukdom vilket ni säkert fattat vid det här laget!

Första inskolningsdagen alltså.
Loppan was'nt impressed.
Skrik, matvägran och lagom vansinnig för att slippa sova på madrass i ett för litet rum, utan pappan fick snällt söva lilla fröken Bestämd i vagnen utanför!

Kan inte annat än småle när jag hör dessa historier om att hon varit a-r-g!
Undra vems humör hon ärvt?
Jag har ju mitt kvar så det måste ku vara Johans hon fått? Right?!?

I morgon följer jag med och får kanske se det med egna ögon eller så har hon ändrat inställning nu när hon fått sova på saken.

Söt som socker är Hon iallafall med sin ryggsäck och stora ögon.
Fina dagisbebis!

Om att ropa hej lite för tidigt

Ja jag var visst lite snabb att säga att vi slapp...
De senaste 24 timmarna har varit ett kräk inferno utan like.
Först Johan efter son träning. (grattis laget till smittan) sen hann jag lagom lägga mig i sängen innan Loppan började kräkas.
Både hon och Johan höll på hela natten. Och runt kl fyra-fem bar det även dags för mig.

Fy fan vilket dygn vi haft!
Duktiga Em, Ed och Max som stått ut hela dagen.
Men nu har det vänt och vi är trötta och matta. Och kanske är det någon annans tur i natt, el så får vi sova. Jag ropar inte hej den här gången...

Om dagarna som går

Lillasyster hjälper Storebror med panfuspelet
Mina hjärtan

Det händer inre så mycket här...
Maxi är bättre men svag efter 24 timmar av spyor och tårar.
De två stora fick gå till skolan idag och Loppan verkar ha klarat sig hon med.
Hade själv ont i magen i natt och väntade mig att åka på det under natten. Men vaknade framåt elva (!!!) på förmiddagen idag med en väldig huvudvärk och febervärk i kroppen,
så nått fick jag visst iallafall.
Men det verkar som att ingen mer av oss kommer få maginfluensa, vilket är det viktigaste.

Dagen har dock gott i slowmo.
Mycket teve och dator och lite mindre regler och struktur.
Men dom har fått middag och fått duscha innan dom blev nattade så dom överlever väl den här dagen med.

Tittar på "Livet blir bättre" och är tacksam och blir både trött och ledsen och tänker, som så ofta, att barnen är det bästa jag -vi- har.

Om det friska i det sjuka

Fortfarande bara Maxi som är sjuk.
Han hålls isolerad på pojkrummet och vi byts om att hålla honom sällskap där.
Vi höll ju de andra hemma så de inte skulle smitta ner hela skolan, men efter ett par timmar hemma kröp det i deras små kroppar och jag skjutsade ut dom till stallet där storasyster lät lillebror följa med på en ridtur till sjön.
Snäll syster, snäll bror och den absolut snällaste hästen!
Mysigt hade dom haft det och frisk luft och en fikakorg är ju bättre än spybaciller och än så länge har ingen av dom ens lite magont!
Och inte jag heller
Och inte Johan
Och inte heller Loppan-Lo!!

Nu spelas det panfu på datorn vid köksbordet och minsta syster får vara med.
Johan och jag svängde ihop en middag och nu efteråt intar vi åter soffläge och tittar antagligen på ännu en film och dricker kaffe medan Max-älsklingen sover ifatt förlorade timmar uppe på rummet
Det gäller ju att använda tiden rätt.
Inte gräma sig över att sjukdomen är i huset. Utan njuta av de friska timmar vi faktiskt får!!

Om att ha den märkligste dan

Mx har spytt hel natten. Tack gode gud för min man.
Han har sovit med Max och hjälpt honom genom nattens timmar.
Jag satt in ena foten på jobbet, fick vända på klacken och gå hem igen.
Barnen, de friska, är hemma från skolan för att inte sprida smittan och...
Ja där är vi nu ungefär!

Som helg mitt i veckan. Fast utan det sköna avslappnade. Fast lugnt med en oro -vem är näst- som gnager i oss alla.
Vi tittar inte på klockan. Ligger i soffan i stora högar. Det blir lyxfällan, unga mödrar och annat intellektuellt teveutbud.
Vi äter det som finns hemma. INGEN har någon större matlust, belive me!
Det är mörkt och dystert ute och vi får väl försöka göra så mycket så mycket som går av det här...
Vi är ju hemma tillsammans iallafall.

...eller nått...

Om det vi fruktar

Kräksjukan.
Ja den fann oss.
Jag vill dö lite tror jag. Det här är det värsta jag vet.

End of message

Skickat från min iPhone

Om att hämta hem det man saknat

Tog flickorna som var hemma och åkte för att hämta hem de som varit någon annanstans.
Å vad man snabbt saknar dom!
Väl där passade vi på att sätta upp Nora på systers största häst och lät flickorna rida i ett kallt men vackert väder på en äng!
Kan det bli härligare?
Sen bjöds det på rådjursstek innan vi lastade den nyskodda ponnyn och började resan hemåt igen.

Väl hemma igen var det en pojke som blev mycket glad över ett paket som moster skickat med oss hem!!
En laptop för att hon älskar'n!
Sött!!

Nu väntar en ny vecka. Fullspäckad med jobb, sex dagar av sju.
Och jag kommer vara trött mem det känns ok. Och det har varit en skön helg, och sånt lever man ju på ett par vardagar på jobbet.

Hoppas er helg varit fylld av energi-givande aktiviteter!

Om mina två män

Jag är på bio.
Dubbeldate skulle man kunna kalla det.
Min underättelseofficer och min fotbollsspelande make.
(och så grannarna så klart på ett hörn...)

Jag är en lycklig kvinna ikväll

Om matkoma

Tack för recepten. Både här och på fejjan!!
Vi bröt taco-trenden och åt ugnsrostade rotfrukter och paprika tillsammans med vitlöksstekt filé. Lite tzatsiki till det och vi låg raklånga i soffan efteråt och ojjade oss över hur gott det var. Alla barnen tyckte det var jättesmaskigt. Perfekt!

Hösten och den allra äldsta är ju nu hos mormor, och restrerande inväntar nu det obligatoriska fredagsmyset. Hur fan dom ska orka äta ännu mer, det fattar inte jag. Men - Johan håller på att klä Loppan och en tur till ICA Maxi blir det för att inskaffa det dom önskar.

Och mår jag inte illa pga av magkatarr ikväll så finns det ju en risk att jag äter mig spyfärdig verkar det som...

Hoppas ni har en lika härlig fredagkväll, ni med!

Om ändrade planer och kreativitet

Här sitter vi vid köksbordet.
Dricker te gör en del av oss. En del andra målar så pennorna glöder och en del äter mest kritor.
De stora är i skolan och en viss man har fått ta sin sovmorgon så här på fredagen.

Tanken idag var att vi skulle lasta hästen i släpet och barnen i bilen och åka och lämna Lyckan och Emilia hos min mamma. Men jag känner mig inte alls bra. Mår så illa på kvällarna och vaknade idag med världens huvudvärk. Så min snälla snälla mamma kommer hit och hämtar ekipaget istället och vi slipper tjugo mils bilresa tack vare henne.
Kan inte vara nog så tacksam.

Fredagen i den Lundinska huset blir nog alltså en lugn sådan, med högsta prio att bli kvitt huvudvärk och magkatarr. Lite god mat och en film eller två bör väl hjälpa. Eller vad tror ni?
Vad hittar ni själva på en fredag som denna?
Skulle inte ni kunna skriva eller länka till era bästa fredagsrecept?
Man fastnar så lätt i taco-fällan de fredagar vi har alla barnen hemma. Lite ny inspo  skulle inte sitta helt fel.
Så snälla. Ge mig de allra bästa ni vet, eller det som ofta åker fram på borden hos er under helgerna!!

Om att tänja på gränserna.

Idag slutade jag klockan tolv och tog dessutom helg.
Ganska mjuk start på arbetsfronten med andra ord och det kunde inte passat mig bättre!
(får igen det nästa vecka med endast en enda ledig dag, men hey...man får väl leva i nuet)
En promenad i blåsten för att hämta hem Maxi från dagis och sen sjutsade jag J till träning, flickor till stallet och pojkarna till en kompis.
Och nu sitter jag här hemma, med mina fina små minsta!
Det är ganska rörigt på golven och Agnes har fått en ostbit och Max gnagar på ett knäckebröd  framför bollibompa-kanalen, trots att det serveras lasange här om en pytteliten stund. Tvätten borde vikas och bäras upp till garderoberna och ett och annat golv borde torkas av.
Men jag sitter rätt bra här och har massor av bloggar att läsa ikapp.
Och alla mina måste kan väl göras ikväll, eller i morgon. Eller i helgen.

Just precis nu känns det bara som att det är så skönt att det är helt ovanligt låg ljudnivå (kan vara så att dom gör något förbjudet i vardagsrummet med i och för sig...) och att det är bara skratt och inget bråk eller tjafs. Att maten snart är klar och att snön försvann igen och gav vika åt plusgraderna!! Hurra!!
Man får glädjas åt det lilla och skjuta på det som både är rätt trist och som finns kvar tills man orkar ta tag i det!

Om att hitta det fina i det nya

Finaste pojkarna ser till att lillasyster äter ordentligt med kvällsmat!!

Klockan två inatt tyckte Agnes det var läge att gå upp. Hon hade sovit färdigt, och vid fyra gav Johan upp och gick ner med henne.
Hon var fortfarande vaken och skitglad när Emilia och jag åkte till stallet strax efter sex för att fodra och vinkade glatt hejdå när jag gick till jobbet vid sju.
Vid tio hade hon somnat som en sten.
Och hon vaknade när jag var hemma på lunch. Rosig om kinderna och skitglad.
Johan och jag har dock sett ut som två lik.
Verkligen. Hela dagen.

Och så det här med jobbet då...
Det är sig ju precis likt. Ett par timmar och man är inne i det. Inte så mycket mer än så.
Det känns bra att Agnes fortfarande är hemma och inte ska skolas in på ännu ett tag, och visst känns det lyxigt att komma hem till dukat middagsbord och hämtade skolbarn!
Att vara båda två vuxna hemma lite fler kvällar i veckan är en av de saker som är positivt med att jag nu jobbar och J är hemma!
Vi har hunnit med att handla och hämtat ett paket med nya klänningar till Agnes från HM.
Och bara en sån sak att fixa kvällsmat och läggningar, tillsammans två vuxna, är ju rent av...LYX!
Men sen tog den lilla energin vi hade kvar slut!

Vi har matat Agnes med all tänkbar kvällsmat OCH en stor flaska välling och ber till Gud (nu är du glad va mamma) att hon ska sova gott i natt. Gärna längre än till fem iallafall...

Nu tar vi fram vår Ben&Jerry's och sätter på film nr 2 från veckans Lovefilm paket!

Om att ha måndag på en tisdag

Sådär.
Då var man en kvinna som jobbar igen.
En kvinna med ett smidigt schema. Jag börjar med en ledig dag!

Det var ju första skol/dagis dagen idag då det var studiedag igår. Så det blev en extra helgdag för oss kan man säga!
Barnen var lättare än förväntat att få iväg till skolan och efter det gick vi tillsammans till dagis för att lämna Maxi.
Sen tog Loppan, mamman och pappan en morgonpromenad.
Skönt men kallt!
Nu utnyttjar vi vuxna förmiddagen till att se filmerna som fanns i brevlådan igår från Lovefilm.se, medan Lopp kör dockvagns-race genom hela huset.

Om starten

Så var det dags.
Imorgon är det jobbdags.
Och för barnen. Skoldags.
Dags för nya rutiner och helt andra upplägg på dagarna.
Just nu känns det så omvälvande att jag inte ens försöker känna efter hur det kommer bli.
Min lilla, pyttelilla, bebis ska efter ett par veckor hemma med sin pappa börja på dagis och vi ska lämna henne till andra. Det är ju nästan det värsta jag vet!
Det har varit jobbigt med de andra barnens dagisstarter med. Hu ja.
Men den här gången tar nog priset.

De stora barnen har haft tryggheten i att nästan alltid ha mig hemma det här året. På morgonen och när de kommer hem efter skolan. Maten har varit fixad och jag har skjutsat och funnits till hands.
Det kommer bli skillnad för dom med!

Men det här kommer bli bra det med.
Såklart! När man vant sig igen.
Men det finns inte mycket som slår att hjälpa barnen iväg till skolan. Se till att dom har allt med sig rätta till mössorna och pussa dom hejdå. Och sen sätta sig med sin kaffe i morgonljuset och lukta sin bebis i nacken.
Det där kommer jag sakna. I all evighet.