Om starten

Så var det dags.
Imorgon är det jobbdags.
Och för barnen. Skoldags.
Dags för nya rutiner och helt andra upplägg på dagarna.
Just nu känns det så omvälvande att jag inte ens försöker känna efter hur det kommer bli.
Min lilla, pyttelilla, bebis ska efter ett par veckor hemma med sin pappa börja på dagis och vi ska lämna henne till andra. Det är ju nästan det värsta jag vet!
Det har varit jobbigt med de andra barnens dagisstarter med. Hu ja.
Men den här gången tar nog priset.

De stora barnen har haft tryggheten i att nästan alltid ha mig hemma det här året. På morgonen och när de kommer hem efter skolan. Maten har varit fixad och jag har skjutsat och funnits till hands.
Det kommer bli skillnad för dom med!

Men det här kommer bli bra det med.
Såklart! När man vant sig igen.
Men det finns inte mycket som slår att hjälpa barnen iväg till skolan. Se till att dom har allt med sig rätta till mössorna och pussa dom hejdå. Och sen sätta sig med sin kaffe i morgonljuset och lukta sin bebis i nacken.
Det där kommer jag sakna. I all evighet.