Om att kika förbi här...

Vilken dag!
Fullt ös från morgon till kväll. Fantastiska människor först på bebis-date och nu på kvällsfika.
Vilka fantastiska tjejer jag har runtom mig! Tack för att jag har er!
Både ni gamla och ni nyfunna, och ni nygamla med för den delen!

En ridtur på någon annans häst under eftermiddagen fick jag till också.

Varför ska man vila liksom?

Om att nästan spricka

Vi är kvar i soffan.
Men gruset och smulorna är bortstädade.
Och den största av de minsta har lagt sig att sova samtidigt som sina storebröder.
Kvar är jag och min vackra prinsessa.
Vi sjunger och skrattar och så blir hennes ögon tunga och efter en stund somnar hon i min famn.
Små svettiga lockar på hennes panna och djupa lugna andetag.
Fina älskade Agnes.

Tänk att jag fick så många barn.
Och så fantastiskt det är att man älskar varje barn som man får, allra mest i hela världen.
Och så finns det plötsligt precis lika mycket kärlek till att ge sen, när nästa kommer!

Nu väntar några timmar i soffan med en annan som jag älskar.

Ibland finns det bara så mycket kärlek här i huset så det nästan inte är klokt!!

Om grus och kaksmulor

Soffan är fylld av grus från fickor och byxveck. Och kaksmulorna ramlar ur händerna och mungiporna från de två minsta.
Vi tar en eftermiddag i soffan. Med kaffe, saft och digistive kex.
Änglavakt visas på teven och jag hoppas på ett gott samtal inom en snar framtid...

Om en liten som blev stor

Så hade jag bara en bebis kvar.

Den lilla vithåriga vilda fyllde fem och blev större och jag bara undrar hur det gick till...
Han fick filmer och en cykel. Actionfigurer och böcker och godis.
Men gladast blev han för de nya färgpennorna och den nya målarboken som var helt orörd och precis fylld med bilder att färglägga.
Han lärde sig att starta en cykel som nästan är lite stor och han bjöd in grannar och barn från gården på tårta när det började mörkna runt husen.
Han är världens bästa lillebror och världens snällaste storebror.
Han är den finaste sötaste lilla femåringen och vi älskar honom så det känns djupast in i hjärtat.
Han är både så stor, så stor nu och samtidigt så liten som man bara kan bli ibland.

Det känns inte alls länge sen som han låg där, nyfödd på min arm och var alldeles ny här i världen.
Och visst kan man se att hans lillsyster fått lite drag från sin fina bror...

Lilla bebis-Max

 

Han är iallafall helt nöjd med sin dag.
Nu använder han sina sista födelsedagstimmar åt att... ja precis, färglägga sidorna i den allra bästa presenten!

Grattis älskade Maximilian

Om att ha -nästan- allt tillbaka i ordning

Agnes kom tillbaka på eftermiddagen.
Hon blev så glad att se oss,och allting hade gått jättebra hos mormor.
Emilia blev kvar där. Hästen med.
Men det är en annan historia.

Pojkarna är också hemma nu.
Vi mötte dom på gräsplanen då det var dags för oktobers första fotbollsträning.
Dom sover så gott uppe i sin sängar nu.
En av dom fyller fem år i morgon och jag kan inte förstå hur en som var så liten har blivit så stor att han kan ha den där jätte cykeln som monteras ihop i vårt vardagsrum just nu.
Men det kan han.
Vår stora lilla Max!

Om att vara den enda

Igår åkte jag och lämnade mina tre flickor hos min mamma och i morse åkte Johan till Göteborg.
Det har i sin tur gjort mig till en väldigt ensam typ idag.
Det är tyst, lugnt och nystädat.
Jag ligger med laptopen i knät samtidigt som jag äter macadamianötter och tittar på film.
Jag har det bra men maten smakar inte lika gott när man äter själv och det känns inte lika skönt att promenera -trots att det är strålande sol- när man inte har någon att hålla i handen och inte någon barnvagn att dra.
Jag ska sova lite tror jag. Så dagen går lite snabbare och blir till kväll, så åtminstone en av dom kommer hem igen.
En av alla mina hjärtan.

Men visst är det skönt också.

Mest ovant tror jag.

Jag lär mig nog. Någongång.



Om att lyckas

Han gjorde det.
(Man gifter sig ju inte bara för kärlek. Lite kan dom få vara bra att ha till också. Väl...?)
Dessutom fixade han det inom tidsramen! Dock med god hjälp, men nu står den utanför vårt hus.
Bilen med dragkroken. Och med transporten så bra därefter.
I morgon blir det premiärtur med den allra bästa envisa lilla Lyckan!