Om att nästan spricka

Vi är kvar i soffan.
Men gruset och smulorna är bortstädade.
Och den största av de minsta har lagt sig att sova samtidigt som sina storebröder.
Kvar är jag och min vackra prinsessa.
Vi sjunger och skrattar och så blir hennes ögon tunga och efter en stund somnar hon i min famn.
Små svettiga lockar på hennes panna och djupa lugna andetag.
Fina älskade Agnes.

Tänk att jag fick så många barn.
Och så fantastiskt det är att man älskar varje barn som man får, allra mest i hela världen.
Och så finns det plötsligt precis lika mycket kärlek till att ge sen, när nästa kommer!

Nu väntar några timmar i soffan med en annan som jag älskar.

Ibland finns det bara så mycket kärlek här i huset så det nästan inte är klokt!!