Hon blev så glad att se oss,och allting hade gått jättebra hos mormor.
Emilia blev kvar där. Hästen med.
Men det är en annan historia.
Pojkarna är också hemma nu.
Vi mötte dom på gräsplanen då det var dags för oktobers första fotbollsträning.
Dom sover så gott uppe i sin sängar nu.
En av dom fyller fem år i morgon och jag kan inte förstå hur en som var så liten har blivit så stor att han kan ha den där jätte cykeln som monteras ihop i vårt vardagsrum just nu.
Men det kan han.
Vår stora lilla Max!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar