Om vår lycka

En har vi ju ute i stallet. Lyckan herself!
Bästa finaste lilla ponnyn.
Men så har vi ju faktiskt sex stycken andra som gör oss minst lika lyckliga.
Våra fin fina barn.

Dom där sex som ibland gör så man vill slita sitt hår. Som vänder det nystädade rummet uppochner på en sekund. Som bråkar över tevespelsdosor och ridstrumpor med varandra. Som kivas om bästa platserna i soffan och om vilket program som ska visas på teven. Som vill över rösta varandra vid matbordet och som alltid vill sitta i framsätet samtidigt allihopa.
Dom där sex som aldrig behöver känna sig ensamna, för dom kommer alltid ha varandra. Dom där sex som aldrig behöver somna ensamna i ett mörkt rum, för det ligger alltid någon i samma rum. Dom där sex som leker, busar, skrattar, hjälper, stöttar och älskar varandra. Även om det sitter långt inne ibland.

Dom är så duktiga så man blir helt varm i hjärtat ibland.
Ett par dagar nu har det varit lite mycket kaos runt dom. Mycket tjafsande, hög ljudvolym och de har inte kommit överens hela tiden.
Men så igår vände det och det var världens härligaste stämning här hemma igen!

Och i morse när jag var tvungen att åka ut till stallet med flickorna, (som aldrig någonsin klagar eller gnäller trots tidiga kalla mornar och mörka sena kvällar i regn och rusk)  då det var dags för hästarna att byta hage och få massor av nya kompisar, så lämnade jag tre små pojkar här hemma. Sovandes så skönt i sina sängar i mörkret.
Pappan var på jobbet och jag hade inte mage att väcka dom för att säga att det var dags för oss att åka, då jag hade berättat för dom innan dom somnade att jag skulle iväg på morgonen.
Efter drygt två timmar i stallet kändes det som att hästarna hade börjat lugna sig och börjat hittat sina platser i den nya flocken. Jag och Agnes åkte hem och lämnade storasystrarna kvar i stallet.
När jag kommer hem har de där tre små ungarna... Ja hör här:
Vaknat, ätit frukost och städat i köket. Bäddat och klätt på sig. Borstat tänderna och hjälpt varandra att få i ordning i rummet.
Sen har dom spelat tillsammans, hållit sams och varit så duktiga.
För er som läser och kanske har ett, två eller inga barn antar jag att det här inte låter so very much. Men för en rätt ofta stressad, lite halv-vimsig mamma till sex kiddos, kan små saker som dessa göra att man går runt och är lycklig hela dagen.
Att istället för att få sätta igång och städa undan och tjata så kunde jag sätta mig och ta en kopp kaffe i lugn och ro! Lycka!

Nu sover den minsta prinsessan.
De stora flickorna är kvar i stallet och ska vara där hela dagen för att hålla koll så hästarna fortsätter att sköta sig i hagen. De hade nyss fikat och läst böcker på en filt i gräset (för än är det ju liksom ingen snö) utanför hagen samtidigt som dom haft koll på det käraste dom har. Fin-ungar!
Pojkarna är ute med resten av grannskapets barn och leker tydligen något väldigt roligt för deras skik-skratt hörs in genom väggarna på mitt hus!

Kan året sluta bättre?
Nej faktiskt inte.

Våran stora lycka!!