Om att rätta till en pusselbit

Efter en förmiddag på jobbet (ja jag vet, jag var där igen) så kände jag att det var dags att ägna kvällen åt pojkarna. Fotbollen. Och då följa med på deras träning.
Jag är ju oftast med på Emilias träningar på onsdagar och har låtit J tagit mycket av onsdags-träningarna själv då han är tränare i deras lag.
Men dålig är känner man sig när man inte varit på plats på länge, så med mycket lättat hjärta och tre glada pojkar på varsin cykel så gav vi oss av mot en stor blåsig gräsplan.

Bästa lillebrorsan och sötaste lillasyster var såklart med och hejade på inför den kommande cupen i helgen!

Och det var bra mycket kallare än vad man kan tro...

Jag höll mig, mestadels, på bänken och höll ställningarna i stallet genom tusentals telefon samtal (hur gjorde mammor innan mobilen kom???) och ropade ofta åt våra två super-spelare hur DUKTIGA dom var!

Föreningens urkassa kiosk höll öppet, och trots helt vidrigt utbud kunde jag inte låta bli att köpa något.

Det är väl lustigt. Hellre äta något äckligt än att låta bli.

Jäjä, det slank ju ner iallafall.

Mjuk lakrits...hette inte det här godiset något annat när jag var typ...liten??

Hjälp mig med detta!

Annars får jag sån huvudbry...

Nu väntar rutinmässigt en kopp örtte och en varm famn som tillhör min man, och som ser ut att skrika lite efter mig.

I´ll be there. Ringt....now!!!



Om att ha en busy busy monday.

Förmiddag på öppna förskolan för att ge tid till de två minsta.
Eftermiddag på arbetsplatsen. Möte för att hålla mig uppdaterad trots föräldraledighet.
Kväll i stallet.

Ja någon tid att fylla ett blogg inlägg finns helt enkelt inte. Jag har knappt ätit idag. Min kära make lagade, packade och skickade med mig en matlåda med pasta och hans fantastiska kantarell-pastasås till stallet, och den åt jag, kall, på läkaren i spån dammet medan Emilia hade sin lektion.

Nu väntar en kopp ört te och nån timma för att varva ner. Sen blir det sängen som får ta hand om mig ett par timmar innan det är dags att gå upp.
Gå upp för att gå och jobba.

Sov gott!

Om att vänta på något gott...

Det var inte bara jag som tyckte att det var mindre roligt att städa när solen sken utanför om vi säger så...

Så jag skyndade mig så gott det gick och hungriga som bara den åkte vi omvägen till pizzerian innan vi rullade in på stallplanen, och sen åt vi där i solen tillsammans med världens bästa storasyster som blev superglad för matköpet.

Sen hjälptes vi åt med den sista av dagens tre hästar och allt var så där superskönt som det bara är, ute i stallet!

Agnes hjälpte såklart till hon med och red på Lyckan!! Snälla vackra häst.

Hemma igen väntade pojkarna. Äntligen!!
Nyduschade och skrubbade stoppade jag ner dom i nybäddade sängar och det syns att dom sover så gott här hemma i sitt egna igen.
Flickorna sover dom med. Tunga ögon efter en dag i solen.
Nu väntar jag bara på älskade J som är på väg hem efter vinst med laget på borta matchen.
Tittar på kriminalfilm och försöker hitta kraften att koka te vatten.
Sen får, även jag, äntligen sova. För trött är jag och i morgon är det Måndag igen.
Ny vecka, nya kraft tag.

Sov gott!

Om att smyga på en Söndagmorgon

Varje dag är det något nytt.

Det går så fort nu. Hon reser sig, pratar hela tiden och utvecklingen går för fort framåt.
Idag var det tittut, alldeles själv som var dagens to do.
Hela morgonen var det - Vaaar är Aggis?? Vaaaar är hon?? TITTUT!!
Och vi imponeras och tycker att hon är världens duktigaste och hon gömmer sig och smyger under filtar och gardiner hela morgonen och vi gör inget annat än bara uppslukas av hennes lust att upptäcka vad hon klarar själv.

Nu är vi lämnade, Agnes sovande efter all lek i sin vagn och jag med ett hus att städa.
Största är, såklart, i stallet och J på väg åt Jönköpings hållet för helgens match.
Tänker att jag ska skynda mig lite. För solen lyser och då vill man ju vara ute.

Tankarna går dock till A idag och oron ligger och gnagar lite i hjärtat för lilla W.
Kan ni, så hör av er. All kärlek.

Om att ta vara på tiden

Det är Lördag kväll.
Vi har många procent av familjen på annat håll.
J jobbar och jag har stalljour.
Men solen skiner och det är riktigt varmt.
Det är nästan bara vi här i stallet.
Aggis står upp i vagnen och ropar efter Emilia som rider en av alla hästarna för kvällen.
Fåglarna sjunger och det blåser nästan inte alls.
Så trots att så många jag hjärtar är någon helt annanstans just nu, finns det inget ställe jag hellre skulle vilja vara. Än hos mina älskade hästar!

Om den mest äkta av kärlek

En bild säger mer än tusen ord.
Mellan dom
Till dom
Mina fina.

Om LördagsLyx

Uppe tidigare än solen.
Fodra och släppa in hästar.
Släppa ut igen och tillbringa morgonen med stallets alla sysslor.

Nu sitter vi i soffan och skrattar och förfaras åt alldeles för unga föräldrar i USA, längtar till nya serie-starter och dricker kopiösa mängder kaffe.

Vi glömmer bort att J snart ska jobba igen och att vi andra ska tillbaka till stallet.

Vi sitter bara här i väldigt mjuka kläder och tittar. På teven, på varandra. Och så kaffet förståss.
Och kanske en bit marabou.
Eller tre...