Om en ovanlig morgon

Det här är man ju inre alls van vid.
Hemma på morgonen!
Sova till klockan sju!
Härligt!!

Sen skjutsade vi pojkarna till skolan och åkte för att släppa ut fin-flickorna i hagen. Sen handlings-dags och nu äter vi en väldigt sen frukost.

Vid klockan tolv blir det skiftbyte vh Johan kommer hem och jag går och jobbar.
Men i morgon blir det nog dagis för den här lilla fröken som står bredvid mig.
Det enda hon lider av ( eller mest vi andra ) är isåfall trots.
Hurdant mig vilket humör och vilken vilja den där lilla Loppan har fått.
Och helt medveten om sitt beteende har hon också blivit.
Kaxig...
-NEJ!!! Kan hon skrika och sätta fram handen mot en.
Okej, hoppsan... Vart är min lilla bebis typ.
Men det är ju en fas man måste igenom.
Och så är ju även vintern. Och kylan och snön är tusen gånger värre än en liten unge som tror hon är leader of the gang!
Nej en dusch innan jobbet kanske, så man inte kommer dit och luktar häst!

Om att ha fått hem en sjukling

Lippan blev upphämtad två timmar tidigare än planerat då förskolepersonalen ringde om meddelade feber.
37.8
Är det feber? I mitt trettonåriga föräldraliv har jag inte räknat feber innan 38.5 Minst!
Men sen är jag väl inte som andra mammor kanske.
Och Agnes är precis som vanligt.
Fast hon hade bajsat två gånger också. På en dag. Fy för sånt.
Bajsa på dagis. Måste prata med henne om det där. Sånt sköter man ju hemma. Agnes!

Men vi gjorde en god stroganoff och pojkarna byggde en snökoja.
Och så kom Johan hem från jobbet och vi drack ett glas vin till maten. Och ett glada efteråt.
Och nu sitter vi med en tokstolla och en proppmätt hund i soffan.
Dricker kaffe och tar det lugnt.
Vabba kunde ju vara värre.
Helt klart...

Om att vänta in en snöstorm

Jag har en riktigt härlig arbetsdag bakom mig. Roliga arbetsuppgifter, världens grymmaste arbetskamrater och nöjda besökare på vår "nobelmiddag".
Dagen gick i superspeed, och väl hemma med ångan uppe satt vi igång och tvätta all tvätt.
Men nu -med vår yngsta nattad- har vi satt oss i soffan med kaffe och pepparkakor. Och så ädelost och fikon såklart.

Det väntas en snöstorm tydligen.
Men vi sitter rätt bra här. Så länge vi bor kvar inne i stan så känns snön rätt så överkomlig.
Men fråga mig om det kommer en snöstorm sådär i början av mars. Ja då kanske jag inte jublar...
Fast då ska visst vi sitta i en stuga i Sälen. Tillsammans med sånna där som vi älskar att hänga med.
Så jag kanske inte bryr mig så värst om snöstormar då heller.
Det får väl bli ett problem för den som är hemma med våra barn och djur i guess...

Om att avsluta helgen

Det gör jag genom att vara så glad för det jag har.
Barn, djur, vänner, jobb. Kärlek.
Och ikväll med kanske extra mycket fokus på det där sista.
För mycket kärlek har jag.
Får jag. Ger jag.
Och med en av de största kärlekarna ska jag dela resten av livet.
Och det känns så jäkla bra.
För han är helt fantastisk. På så många sätt. På alla sätt.
Och det är så tryggt. Så skönt och så fantastiskt.
Min bästa, bästa vän.
Så vacker.
Så snäll.
Som får mig att skratta så ögonen tåras och magen värker.
Som kliar mig på ryggen på kvällen tills jag somnar. För att han vet att det är det bästa jag vet.
Så lik mig och precis tvärtom.
Som vet precis vad jag tänker, och som oftast tänker samma sak.
Som så ofta gör små, små saker som gör mig helt pirrig trots att åren nu är många.
Vi har varandra.
Det finaste som finns.

Om att ha vaknat

Ännu en helgdag.
Å vad jag älskar dessa lediga dagar.
Ävensom jobbet är roligt och veckan går fort så är det en sån härlig känsla att vakna när man själv (ja när Agnes vill) vill och inte ha massor av tider att passa!
Den här tiden på året är det dessutom uppehåll i både Johans och pojkarnas fotbollslag. Hästarna har vintervila och därmed ser helgen väldigt lugn ut mot hur det kan vara på övriga året...

Så idag blir ännu en dag av snöpromenader, stallhäng, lek med Loppan och magasinläsning som kompletteras med mängder av kaffe.

Ja helger är fint.
Särskilt när man får starta dom under ett varmt täcke med en alldeles livs levande värmekälla bredvid sig.
Då kan dagen bara bli bra!

Om att existera

Jodå...
Vi finns.
Fast lusten och tiden till att skriva blogginlägg har inte funnits.
Men kanske kommer det lite energi det det också så småningom.
Ledig helg.
Johan har gått till jobbet nu, men Agnes och jag sitter kvar och tittar på teve.
Snart ska vi åka en sväng till stallet, men annars är det lugnt. Jättelugnt.
Och skönt!
Jätteskönt!

Om att fira sina pojkar

Mina bästa bästa män här i livet.
En hel helg med dom när dom går in i varsin ny ålder.
Tillsammans med dom, släkt och vänner spenderar vi helgen i huvudstaden.

Men dom där två...
Dom är det bästa jag vet.
Mina pojkar, mina män.