Om att äntligen få sova ut

Så var dagen jag inte trodde skulle komma här.
SOVMORGON!!
Känns som om det var evigheter sen sist. Men nu känner jag mig skapligt pigg i allafall efter att ha sovit till 9.30!!
Idag ska hästen klippas och en sväng till ridhuset ska bli av, för att första gången på väldigt länge låta Lyckan ta några språng!
Sen ska hon klippas också och ikväll är det date med mammorna. UTAN barn!
Fullt upp som ni ser. Och jag kan väl inte säga att jag mår kalasbra. Men vi kör väl på tills vi stupar!

Om tysta kvällar

Trött, lite sjuk och bloggtorka.
Japp så är det här.

Har ätit middag och öppnat en flaska vin med Johan. Nu blir det film och jag tänker släpa ner täcket och bädda ner mig i soffan.
Tyst är det med bara två barn, varav en sover hemma...

Om onda små lår

I morse tog Loppan på sig röda kappan för att åka till BVC för att få vaccin och väga och mäta sig.
9320g tung (lätt?) och 76cm lång
Låren har värkt såå i eftermiddag, så vi har tröstat oss med panodil och pizza och nu sitter mamman, pappan och Loppan i soffan och tittar på Lotta på Bråkmakargatan.
Världens sötaste film!

Pojkarna har rummet fullt av kompisar och snart ska Emilia på hoppkurs.
Jag säger som Lotta. Fy farao!
...vad bra vi har det!!

Om de finaste klänningar

Ojojoj!
Polarn & Pyrets rea!!
Vilka klänningar. Vilka priser!
Så mycket jättefint som finns där till barnen.
Ja klänningarna till Agnes för 175:-. 175!!!!!
Åhåå. Jag vill ha allt!

Kläderna hittar du HÄR

Om att äntligen vara där

Vi lastade och åkte dit.
Det gick över förväntan.
Lyckans första ridhuspass på tre månader. Mjuk och fin och lugn och mestadels i en låg form.
Inte alls så stressad och huvudet-rakt-upp-fullt-ös aktiv som innan vilan.
Emilia sken som en sol och var så nöjd efteråt.
Kanske hade hon ont någon mer stans eller var spänd och det gjorde henne rusig och inte så samarbetsvillig?
Det vet vi inte. Men vi vet att det är stor skillnad, men mycket mycket jobb kvar.
Och om en vecka ska hon få gå på låga hinder för första gången och trots att mitt hjärta sitter i halsgropen hela tiden och rädslan för att inflammationen ska komma tillbaka finns hela tiden så är jag glad.
Glad att se henne göra det hon älskar. Jobba och bli aktiverad. Kämpa och få beröm. Göra sitt bästa.

Min fina fina häst.

(och inget besked har jag fått. Så trist)

Skickat från min iPhone

Om att vänta på besked

Så var helgerna slut.
Och för min del känns det som det är lagom. Jul, nyår och nu en veckas ledighet. Lagom långt för att hinna städa undan julen och suga det sista ur mammaledigheten.

Idag hoppas jag på en besked som kommer få stor betydelse för hur året kommer bli. Jag hatar att vänta och hoppas att det här blir sista dagen. Att vi kan få veta nu. De här två senaste veckorna har det legat och grott som ett litet frågetecken i mitt huvud. Och nu börjar det som sagt närma sig tiden för svar...

Skickat från min iPhone

Om vårt nyår

Vi firade in det nya året med våra närmaste vänner, hemma hos dom i huset brevid.
Sex vuxna och elva barn, och festen var en faktum.
Vi åt så mycket mat att jag fortfarande är proppmätt. Plocktallrik till förrätt, grillat till varmrätt och panacotta (som var vår del av middagen) till dessert. Och efter all denna mat stod det ost, kex, oliver och allt gott som kan tänkas på bordet att bara hugga in på.
Vi spelade spel och pratade och skrattade så timmarna gick nästan för fort.
Barnen lekte, spelade tevespel och hade det minst lika roligt som vi vuxna.
De allra minsta sov från och till, men både Loppan och Wilde var vakna in på det nya året.
Vid tolvslaget sköt vi raketer och släppte iväg rislampor. Så vackert.

Klockan var nästan halv två när vi fick barnen i säng. Och tanken om att Loppan skulle ta sovmorgon gick inte riktigt hem, då hon som en liten klocka vaknade vid sju och var fit for fight igen.
Man kan säga att jag inte var riktigt lika pigg, då antalet timmar med sömn gärna fått bli fler för mig.

Idag tar vi en riktigt soft dag. Med film, fika och klädda i onepice´s.
Det faller snöblandat regn och ett nytt år har just börjat.