Om blandad kompott

Är inte riktigt frisk ännu.
Men jobbat har jag gjort, hela dagen, och fått många viktiga möten avklarade.
Skönt!
Eftermiddagen ägnade jag åt att äta en god middag med mina barn och så åkte vi och hejade på Max när han sprang skol-lopp innan det var dags att natta hästarna.

Sen blev det tyvärr nån timma av huvudbry också där i mellan...
Har så svårt att förstå varför det ska vara så svårt att prata med varandra istället för OM varandra.
Att påhitt och "skvaller" utan någonsin helst sanning skapar så mkt irritation.
Och jag önskar att jag lättare kunde strunta i att bry mig. Att det inte spelade mig någon roll.
Men jag blir så besviken (och på ngt konstigt sätt ledsen fast jag aldrig skulle erkänna det). Om jag tycker något eller får veta något då kan jag fråga personen RAKT UT om det stämmer eller säga vad jag tycker.
Jag har en jäkla massa åsikter. Och dom står jag för!!
Sen kanske inte alla håller med mig alltid, och det behöver man absolut inte göra, men känslan av att inte behöva tänka på vad jag sa till vem -eller ljuga om andra för att få som jag vill...DEN känslan är så skön.
Och då vore det ju skönt om jag fick prata för mig själv och inte fick orden lagda i munnen av andra. Eller mina åsikter bestämda av någon som inte alls känner mig egentligen -uppenbarligen-.
Och jag tror det vinner i längden.
I det mesta man gör.
Att stå för vad man tycker, gör och är.
Vara schysst, ÄRLIG och rak!
Göra rätt för sig och hjälpas åt.
Det måste man ju komma en bit på?
Men ibland görs det som är det enklaste så svårt.
Och när man bara vill hålla kvar vid det enkla och glada men blir knuffad på med jämna mellanrum...
Nja då knakar det i mina förstå-sig-på celler...
-och nej, ej jobbrelaterat. Bara för att slippa missförstånd där...-

Men så kan det vara!!
Nu väntat bönder på teve och en trött maratonlöpare i mitt knä.
Mysigt värre.

(så skönt att kunna skriva av sig till "er". Skönt med en blogg i bland)