Om effektivitet på torsdag morgon

Godmorgon!!!

Vissa mornar funkar det så där super smidigt. Som idag!
Man är inte helt död när man vaknar, utan går upp samtidigt som mannen ska till jobbet.
Man hinner bädda och fixa hela övervåningen och barnen äter och gör sig i ordning och är iväg innan åtta!
Bebisen tvättas och byts på, och lilla storebror blir påklädd och äter frukost!!
Whoop whoop. En timma kvar till dagis dags! Alltså borde jag hinna äta frukost (blogga) duscha och absolut slippa stressa!

Men så händer något.
Eftersom lilla storebror då är helt färdig, och vill gå ut (vilket jag vet bara kommer sluta med att han kommer , in, ut, in, ut, in -Stääääng, det blir ju sviiinkallt!!) erbjuder jag honom att spela lite wii i väntan på att jag ska tugga, svälja och ta på mig kläder.
Och det slår ta mig fan aldrig fel med de där jävla dosorna när jag ligger lite rätt i tiden.
De funkar aldrig!! Aldrig aldrig någonsin!

- Nu funkar inte dosan...ååååå!!
- Nej, och jag fattar inget av det där Max. Det vet du ju! Kolla på Bollibompa eller nått i stället. Vi sak snart gå iallafall ju.
- Men du saaaa! Åååååå. Agnes förstör alla dosor. ÅÅÅÅÅ!! *rullar som en mask på vardagsrums mattan*
- Få se på de där dosorna då!!

Och jag trycker och de blinkar och det piper och jag byter batterier och jag fattar absolut INGENTING!!
Och Agnes tuttar på den dosan jag inte använder och Max rullar på golvet och kvider att jag minsann lovade honom att få spela, och jag känner att äta det kan jag glömma nu och bara hoppas på att jag hinner byta från morgonrock till kläder åtminstone!

*tryck, tryck, tryck*
-Nej det här går fan inte Max. Du får vänta tills någon som fattar det här kommer hem.
-MEN DU LOVADE!! *kastar sig handlöst bakåt på golvet, typ 20 mm från lillasyster som sitter och snuttar febrilt på den andra dosan. -hmmm undrar varför dom inte funkar-

-GE DIG NU!! Det är ett tevespel!! Herregud!!
Och så kanske jag släpper dosan lite hårdare än vad man bör i govet...
*PLING*
-Jaaaaa mamma!! BRA! Nuuu funkar det!!
*Blipp blipp blipp blipp*

Nu spelar han där inne. Och Agnes snuttar vidare.
Jag hatar tevespel. HATAR!!!

Och gissa vad!
Högst fem minuter efter att jag så bra fixade det där spelet kommer han ut i köket. Min femåring.
- Men vad gör du nu. Funkar det inte?
- Jo men jag orkar inte. Jag vill inte stressa...
- ????

En promenad till dagis och sen vidare ut till stallet? Yes please!!