Om sövande droppar

Det regnar.
Inte lite smått som gör marken fuktig och blommorna glada.
Det vräker ner. Det slår hårt i backen och det har det gjort i flera timmar nu.
Det regnar så blommorna dör.

Men inne i mitt hus. I min säng.
Där ligger jag och tycker om de dödande dropparna.
Det låter så fridfullt trots att vinden piskar varenda droppe som faller, och taket på vår baksida tvingas släppa igenom några droppar för att inte brista.

Jag har äntligen två pojkar till hemma igen. De sover nybadade, som alltid, tryggt i sina egna sköna sängar. Känner jag dom rätt så kommer minst en av dom dyka upp här i natt. I min säng.
Det brukar vara så första natten innan allt kommer i ordning inne i deras små huvuden och hjärtan.
Men tills några små nakna fötter kommer intassandes ligger vi här, han och jag, och låter oss sövas av dropparna utanför.