Om de där andra

Man är som man är.
Heller hur.
Alla kan inte vara likadana. Och tacka gudarna för det!
För vad tråkigt det skulle bli, och vad otäckt om jag skulle bli som dom där andra.
Dom där som är sådär, så det skrämmer i hela min kropp. Som gör saker som är så tvärtom mig.
Dom som, hur nära dom än är mig aldrig kan smitta av sig på mig.

En del är precis lika. Och älskar varandra så mycket just för det.
En del är precis raka motsatser och väger upp varandra till perfektion.
Men en del är bara tvärtom, raka motsatser och kan aldrig vara kompatibla.
Och det är väl bara så det är. Och där sätter jag punkt, fast det brinner en envis liten gnista därinne när det är som allra, allra märkligast.

Du som är precis som jag. För det känns i mitt hjärta