Om i dag

Godmorgon!!

Hästen var mycket bättre!!! Inte bra, men bättre. Wihooo!
Så nu står hon hemma igen. I vårt stall. För det var ju tydligen inte någon mening att vi skulle hitta någon annan. Inte nu iallafall.

Så nu blir det en snabb frukost inne hos grannen, och sen tar jag med Agnes för bebis-date nr 2 den här veckan och sen ska jag nog bara försöka vara lite lugn-och-fin-mamma- och-fru resten av dagen.
Dock är det svårt att vara lugn med en tiomånaders toka som stökar och river mer än sina fem syskon ihop imellanåt!
Loppan!!

Hoppas ni har en härlig förmiddag!

och så mycket roligare nu när ni kommenterar lite mer!

tack!!

fortsätt gärna!



Om att öppna sin dörr

Idag var det min tur att stå för hus när det var dags för Onsdags-date med 2010 mammorna.
(Det är en jätte trevlig sak vi gör varje Onsdag förmiddag. Vi träffas ett par -ibland ganska jätte många- mammor med barn som är födda någon gång under den senare halvan av året 2010. De som kan och har lust och tid är välkomna. Och så byts vi om att öppna våra hem och att brygga varmt gott kaffe. Och nybakade kakor eller färskt bröd....eller hur det nu var med den saken...)
Huset fylldes snabbt av små bebisar som blivit små barn nu. Som kan gå. Som kan balansera på vardagsrumsbord. Som kan rasa 1854 st cd skivor på en enda gång. Som kan skratta, skrika, gosa och leka med varandra.
En salig blandning av mammor som jag, en del, känt sen innan men mest mammor som jag aldrig skulle träffat om det inte var för våra fantastiska barn. Mammor som det är lätt att prata med.
Och att skratta med!!
Jättetrevliga timmar som fick mig att tänka på mycket annat än klinik besöket min ponny är på väg till!

Agnes är helt slut efter bebis invationen och sover som klubbad på baksidan.
Jag laddar om för att fixa middag och väntar på samtal från min mamma som säger att Lyckan är bättre!

Tack för idag mammor!

Om dagens middag

Tacos på en tisdag när min man får ta hand om middagsbiten.
Men alla blir nöjda, glada och mätta.

Och jag får titta på och inte göra ett dugg, fast det verkligen borde vara jag som skämmer bort honom idag.

Och sen ska jag värma glögg och ringa ett samtal.

Och tack mamma för att du åker åt mig i morgon, så jag slipper.
Tack tack tack!

Om att inte vara så jäkla perfekt

It´s all so quiet. Shh, shh
It´s all so still...

Måndag eftermiddag.
En bebis i vagnen och två brorsor som fått en skål med Tom&Jerry kex framför Alvin och gänget som är istoppad i dvd:n.
Agnes sover som sagt sin, numera enda, dagsvila ute i vagnen på baksidan och jag slödricker kaffe och läser favvo-bloggar och skrattar för mig själv.

Jag borde duscha, eftersom jag jobbat hela förmiddagen, och jag borde börja med middagen så ingen får sockerfall (det borde dock undvikas nu med tanke på fikat därinne i rummet) men ibland behöver det väl inte vara så jäkla inrutat och perfekt utan vi tar det lite som det kommer idag. På våran skön-måndag!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2845497/om-mitt-pussel-har-mitt-i-livet?claim=pacx6jtnbqx">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Om att trösta sig

Jag säger ju det!

Man ska inte ropa hej innan...hästen är i transporten.
Men ingen blev ju skadad och transporten är som tur är hel och det känns ju skönt att det inte var vår egen häst som förstörde våra fina transportskydd...eller något sånt!

Men tomt släp dit, och tomt släp hem blev det. Det gick liksom inte hur gärna vill än ville och hur vi än försökte.
Men den lediga dagen och vår dyrbara tid försvann och så gjorde för mycket onödiga bensinpengar också.

Men nu står fylld fläskfilé i ugnen och Johan har gjort crème brulee, och tills dess tänker jag sitta i soffan med de andra och trösta mig med julsmaker.
För lite synd om oss är det allt sån här dagar.
Och då kan kanske en och annan skumtomte eller glögg doppad pepparkaka kan trösta en lite...

Om att hoppas på dagen

Fina bebisen valde att sova till klockan åtta idag då det var min tur att gå upp med henne, och pappans tur till sovmorgon!
Tack Loppan!

Nu blir det frukost och så fort pappan vaknat åker jag och de stora flickorna för att hämta hem en ponny som vi till en början provar ett par veckor.
En till.
Egentligen inte alls något som vi från början var intresserade av, men den är igång och Emilia kan få rida lite istället för att gå och ha tråkigt och Lucky kan få vara kvar hos mormor ett tag till där det är mycket trevligare att tillfriskna än i vårt stora stall. Och den fanns relativt nära och jag är helt sjukt trött på att lägga all denna tid för att leta efter en häst vi förhoppningsvis bara ska ha en halvår.
Så av mängder av alternativ blev det tillslut något vi inte var intresserade av från början, men det kanske hade en mening det med.
Men vi får väl se hur allt går.
Först ska jag försöka få hem den. Svårkörd tydligen.
Och sen ska den besiktas i veckan. Och sånt kan ju gå hur som helst. Så jag ropar inte hej eller känner lättnad eller ens känner att det ens ska bli spännande. Jag låter det gå några dagar först.

Hoppas ni får en skön söndag!!

Om att vakna hemma

Det var trevligt igår. Riktigt trevligt faktiskt.
Det blev inga priser för J i år. Men han har ju redan dragit vinstlotten här i livet. Eller hur!! Så vi var nöjda i allafall!

Jag fick sovmorgon till halv tio! (jag har visst fått en storvinst jag med)
Och det finns väl ingen säng man hellre vaknar i en morgon dagen efter, än sin egen!
Och nu sitter vi i soffan och dricker te och tittar på Idol reprisen och reser oss bara ibland för att plocka upp där det lilla monstret rivit ner något. Men annars tar vi det ganska lugnt! Precis som jag önskade få göra nu till helgen.

Men man ska inte vila för länge.
I morgon blir det tidig morgon igen. Och en ny resa. I 80 km/h stilen.

Ha en underbar Lördag!