Om att öppna sin dörr

Idag var det min tur att stå för hus när det var dags för Onsdags-date med 2010 mammorna.
(Det är en jätte trevlig sak vi gör varje Onsdag förmiddag. Vi träffas ett par -ibland ganska jätte många- mammor med barn som är födda någon gång under den senare halvan av året 2010. De som kan och har lust och tid är välkomna. Och så byts vi om att öppna våra hem och att brygga varmt gott kaffe. Och nybakade kakor eller färskt bröd....eller hur det nu var med den saken...)
Huset fylldes snabbt av små bebisar som blivit små barn nu. Som kan gå. Som kan balansera på vardagsrumsbord. Som kan rasa 1854 st cd skivor på en enda gång. Som kan skratta, skrika, gosa och leka med varandra.
En salig blandning av mammor som jag, en del, känt sen innan men mest mammor som jag aldrig skulle träffat om det inte var för våra fantastiska barn. Mammor som det är lätt att prata med.
Och att skratta med!!
Jättetrevliga timmar som fick mig att tänka på mycket annat än klinik besöket min ponny är på väg till!

Agnes är helt slut efter bebis invationen och sover som klubbad på baksidan.
Jag laddar om för att fixa middag och väntar på samtal från min mamma som säger att Lyckan är bättre!

Tack för idag mammor!