Om tidsbrist och tubbie-power

Hur hinner ni med?
Ni som jobbar 7-16 varje, varje vardag?
Jag är ju helt slut när jag kommer innanför dörren vid 17-tiden. (Och helgerna är ju till för att vakna ur de dödas näste...typ!)
Trötta hungriga barn som -oftast- tjuter och så massor av måsten och saker att göra.
Wäää!
Att sen både Johan och jag samt de fyra största barnen har planerade träningar och matcher nästan varje dag kanske bidrar till att jag nästan fick ett litet måndags brakedown här idag.

Men istället gav jag en flaska välling till Loppan och lät Teletubbies dansa för oss på teven medan pastavattnet kokar upp.
Och har jag tur jobbar Johan så sent att han inte hinner med bilen till kvällens träning, och då känns det ju som om vi får massor av extratid!
Egoistiskt tänkt alltså...

Det är inte så att jag sitter här och ler så kinderna värker och känner mig så fantastiskt nöjd med livet. Njää.
Men lite full i skratt är jag och njuter av de få minuter jag får sitta och kravlöst titta på färgglada aliens som med så enkla medel får min yngsta hur nöjd och tyst som helst!

Tack gode Gud för Teletubbies!