25 september, 2012

Om mina följeslagare

Tekoppen och toapappret.
Alltid inom räckhåll. På mitt skrivbord, i bilen och hemma på vardagsrumsbordet!
Och då funkar det.
Men på kvällen tryter orken och trots snabbshopping med Emilia (pyttesmå kanin-tillbehör såklart) och närvaro på Eddies fotbollsmatch med pipig ettåring i famnen och chans för soon-to-be sexåringen att leka med andra småsyskon som också tvingats dit, så känns det dåliga samvete i mammahjärtat här sent på kvällen i sängen när jag ska sova.

Att vara sjuk är så långt ifrån att vara på topp som man kan komma.
Och eftersom jag inte känt mig bra på ganska många dagar nu så får en del lite oförtjänt sjuk-skäll kanske...
Och så har jag inte orkat städa och allt stök gör att det kryper i skinnet på mig och då blir den där sista strumpan -bredvid- tvättkorgen på något sätt droppen och det blir mycket korv med bröd och köp-pizza när ingen orkar stå med feber i mat-ångor!

Men jag blir väl frisk snart. Och då är det första jag ska göra mig av med, koppen och snorpappret! Sådetså!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar