Ett par timmar i stallet.
Det gör susen vet ni!!
Bästa medicinen.
Och ändå flög jag av när jag red!! Hästen stod på bakbenen och hade visst fått ett jäkla självförtroende därute i skogen (eller inte eftersom hela skogen var en enda stor livsfara) för hon tyckte visst att hon skulle bestämma åt vilket håll vi skulle och när jag protesterade så ställde hon 400 kilo rakt upp. Igen och igen och igen.
Ja typ så.
Men sen gick det bra. När kag satt upp igen.
Efter hennes lilla statment...
Sen mötte vi både kaniner och Repans nya best-friend från Holland.
Någon som var väldigt efterlängtad av sina nya ägare och som har flyttat hit och hamnat i väldena bästa hästhänder!
Ibland blir jag så glad att se andra vara helt lyckliga.
Ni vet mungiporna-upp-i-öronen-lyckliga!!
En härlig kväll i bästa stallet!!
Det här går inte att vara utan.
Hästarna. Min fina finaste vita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar