För flera av mina nära.
Ibland är livet så orättvist och fel människor har fel saker och de som kämpar mest får minst och dom som glider på -andras- räkmackor lever det lättaste livet.
Sånt där retar mig mer än allt annat och vissa dagar så bubblar det över och då blir jag såå arg!!
Då kan alla saker jag stoppat långt in forsa ut tillsammans på en och samma gång.
Jag kan inte förstå mig på människor ibland. Nej verkligen inte.
Men alla väljer hur dom vill leva och jag väljer ju själv jag med, och jag tänker aldrig bli en sån som inte kan tänka, göra och klara mig själv! Ever!!
Sån här kvällar finns inget bättre än en två timmars powerwalk med sikte inställt på Emilia, hästarna och stallet.
Med allra finaste Loppan framför mig i vagnen och en paus i jordgubbslandet.
Då känns huvudet lite lättare när man vänder hemåt igen.
Och i morgon är jag nog helt återställd...
;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar