Tretton timmar efter att jag lämnade huset stapplar jag mör efter ridning, med lätt huvudvärk efter nervositet, med ömmande mage efter skrattfesten på vägrenen med motorhuven på vid gavel, trött efter många långa timmar i bilen (med stadskörning med tungt släp inräknat) och alldeles glad över det härliga sällskapet.
Blöt efter promenaden hem från fotbollsplanen där jag mötte upp mina finaste, in genom dörren.
Hemma.
Så.
Skönt.
Och i stallet står en maxad D-ponny som är ganska trött, och som jag kommit att älska väldigt, väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar