Om att vara samlade

Äntligen har mina två saknade små fin-pojkar kommit hem efter fyra och en halv dag på vift!!
Det är så skönt när vi är samlade hela stora familjen.
Säcken är sluten! Ihopknuten med ett litet rött sidenband!!

Annars har dagen gått i ett, i hundratjugo km i timman.
Jobb utan möjlighet till lunchrast!
Hem och hämta Lopp hos barnvakt (J på långväga borta match) och vidare ut till stall och flickor för att se så allt går bra och hjälpa Nora skritta ut på Duza för första gången.
Sen fem mils resa för att hämta hem pojkarna, hämta flickor i stallet, hem och bada, mata och natta de fyra minsta. Tillbaka till stallet för att mata och natta de hästar som går ute.
Tillbaka hem för att städa av och dammsuga...

Ja livet leker som ni ser!!
Men jag är helt nöjd.
Sjukt trött i kväll, men nöjd!!
Would not change it for anything!

Och nu kommer även den sista länken i familjen hem.
En kopp te tillsammans innan vi kryper ner i sängen. Och somnar direkt!
Ingen tvekan.
Roligare än så blir det inte...