I bland blir jag lite för mycket "ensam är stark".
Och han är kanske inte störst i stan, men två är starkare än en, och en lunch i tjugo minuter med småprat om livet på landet-drömmen ger mycket mer än vad man kan tro.
Så jag har tur att jag har en sån där. En som är nära även om jag ibland är lite längre bort...
Och en gång för länge sen lovade vi varandra att kärleken skulle övervinna allt.
Och vi lät det som en påminnelse stå skrivet på våra handleder för alltid.
Och det gör den ju.
Även när livet är lite mer stressigt än vad man kunnat önska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar