Om en vanlig ovanlig Tisdag

Efter gårdagens jobbiga timmar och långsamma resa är vi alla lite luddiga i huvudet och det var skönt att inte gå till jobbet i morse.
Emilia, jag och Agnes har varit hemma och planerat veckans middagar och inhandlat dessa och sen hämtade vi lilla storebror på dagis och så åkte vi och tvättade bilen.
Nu leker storasyster och lilla storebror ute i snön medan jag och lillasyster tittar på bolli och varvar ner inför kommande nattning.
De andra pojkarna i familjen är på kyrkans miniorer. Hallelulja!

En helt vanlig Tisdag med andra ord.
Plus en dyster storasyster som har varit hemma hela dagen. Det har ju inte hänt på väldigt länge.
Minus en häst i ett stall att åka till. Den känslan behöver väl knappast beskrivas yttligare än: smärta

Men life goes on, i guess.
Även om det känns så märkligt att det fortfarande är för oss nog är overkligt.
Mitt i allt elände finns det människor som lovat hjälpa oss nu i detta vedervärdiga. Människor jag hyser stort förtroende för. Och i och med det känns det som om det går att se framåt.
Även om det känns långt borta, ännu idag...