01 februari, 2012

Om dom där fyra

Ja vilka fantastiska barn jag fick.
De två minsta som går upp nästan mitt i natten och inte säger ett pip när dom lämnas på dagis. Och sen är som två strålande solar när man hämtar hem dom på eftermiddagen.
Och de där två stora.
Som fixar sig själva och bäddar och städar i köket innan dom i god tid åker till skolan. Utan någon mamma eller pappa som finns till hands just då.

I eftermiddags åkte de tre minsta och jag och handlade.
Vi köpte hem precis den fika och de frukter och bröd som dom pekade på. Lite belöning fast dom inte vet det (man ska väl inte överdriva ett egentligen normalt beteende, men skönt är det när allting funkar och alla är duktiga) och så är det ju både roligare och lättare att handla när man är tre som hjälps åt, såklart!

Och nu ska snart E och E hämtas ur stall och kompislek. Men tills klockan slår sex så minifikar vi som är hemma med tända ljus och med choklad och jordgubbsmunkar så här efter maten.
Framför teven. På mattan.
Ja har man varit duktig en hel dag så får man faktiskt det!! Här i vårt hus.

Nu jobbar inte jag förrän Lördagkväll.
Och det känns riktigt riktigt bra.

4 kommentarer:

  1. Martina!! Nu måste du säga hemligheten bakom hur ni får henne att vara still!!! :-)
    Skulle uppskatta att hon satt still en stund på morgonen innan dagis tillsammans med sina syskon med lite välling så mamma hinner göra sej iordning!! Vi övar för fullt, men nepp! :-D

    SvaraRadera
  2. Och visst är det sååå underbart när allt flyter på!!!

    SvaraRadera
  3. Haha. Ja du!!
    Oftast är det mkt spring i de där små benen minsann. men på morgonen och till riktigt intressanta teveprogram ( sådana som man själv somnar till) så sitter hon som en liten fastklistrad säl framför rutan med sina syskon. Ibland även själv. men sitter de andra tyst o still så gör hon oftast likadant!

    SvaraRadera
  4. Härligt!!! Händer typ aldrig här hemma, testar varje morgon men icke :-)

    SvaraRadera