Om det svåra i att finna sig

Jag har så svårt när andra ska ta beslut om mig. Över mitt huvud.
Såå svårt. Jag klarar nästan inte av det.
Särskilt när det är val och alternativ som jag ska dras med i flera år, vecka ut och vecka in.
Vara tacksam och glad iallafall? Det är ju inte riktigt jag.
Ska det gå rätt till ska det FAN gå rätt till överallt. Hela tiden. Inte bara då co då.
Ta tag i de riktiga problemen istället. Ibalnd undrr jag varför jag ska ha så svårt att ta mig vidare.
Jag tänker inte hålla käften om det den här gången. Jag tänker säga exakt vad jag tycker. Det kanske jag gör allt som oftast i och för sig. Men nu får det bli så, även om jag gör det som min första approach.
Bära eller brista.
Då vet man ju iallafall vart jag står sen!