Om att färdas bakåt i tiden

Idag tog jag med Emilia till min gamla hemma klubb.
Hon fick träna för min -världens bästa- tränare och det var som om tiden stått stilla.
Fast jag var min mamma och Emilia var jag.
Vilka minnen, vilket tid. En av de absolut bästa hittills i mitt liv.
Vad skönt det är när de ställen som betytt mycket för en inte ändras. Som en märklig känsla av trygghet.
Kan jag föra över, om än lite, av den känslan till mina barn har jag lyckats lite iallafall tror jag...

Skickat från min iPhone