Om att ta farväl

Hejdå 2012.
Du kommer inte vara saknad.
Det här har varit ett tufft år.
Och även om det skett mycket som varit härligt, spännande och roligt så är det de tunga delar som avlöst varandra som ligger färskast i minnet.

Så därför välkomnar vi 2013 men öppna armar!
Startar året direkt med att packa så mycket vi kan i morgon, för om 25 dagar går det första lasset till Gula villan! 25 dagar!!! Det är ju jätte-super-snart!
Mycket är färdigt men massor att fixa återstår.
Med till gården följer ju såklart Tyra, och Duza-bebis.
Men tre små nya pojkar ska dit också.
Otis den lilla svarta hunden, och så Playboy 174 - En skönhet som numera tillhör Emilia och så en liten Texas - som blir Loppans att rida runt på. Han blir även ett sällskap till Duza!

Älskade vackra Vit har fått flyttat många långa mil till snälla duktiga Lina!
Så sorgligt och så lyckligt på samma gång! Där kommer hon få det bättre än bäst och det ska bli så hemskt roligt att följa dom framöver!

Vi är så redo och jag längtar ut i skogen.
Bloggen tar jag inte med mig dit.
Där blir det nystart på många sätt.
Och därför startar även en ny blogg när det närmar sig flyttdags!!

Men tills dess önskar jag er ert gott nytt år, och hoppas av hela mitt hjärta att både vårt och ert kommande år ska vara ett år att senare minnas med värme, glädje och skratt!

Vi är redo!
Välkommen 2013!!!

Om jul nr 1

Hos svärföräldrarna med god mat, kaffemaskiner och överlevdnads-kit för stora kalla hus på landet (i form av tjocka plädar och varma sockor) i paketen, glada överraskningar och glass klockan nio på kvällen för två-åringen.
Helt enkelt en lyckad kväll.

I morgon bär det av för jul nr 2

Om att uppdatera er

Idag träffar vi tomtar, blåser ut ljus och öppnar paket.
Imorgon fyller nämligen världens finaste Loppa 2 år!!
Bäst att börja i god tid!!

Om att vara lust-lös

Ligger på soffan.
Mår inte alls bra. Och nu har jag ett rejält tryck över bröstet med så fort jag rör mig.
Så lämpligt innan jul! Fantastiskt!
Men förhoppningsvis hinner jag piggna på mig till helgen.

Annars sker inte mycket här.
Har inget roligt att skriva om och ingen lust heller. Vid jul och nyår väntar iaf en massa roligheter som jag hoppas jag kan få vara frisk och delaktig i. Så då kanske vi hörs igen!

Maybe perhaps!

Om att känna av Lördagen

Idag är det Söndag.
Men Lördagen känns i kroppen.
Tungt stannar den i huvudet och fötterna har inte helt lämnat Lördagens nattliga promenad hem.
Julbord med en del kollegor.
Och vi var först på plats. Och hann hänga i baren bara vi två. Som en date, fast endå inte. Mysigt iallafall!

Men annars så Söndagar vi på rätt bra. Intar frukost runt elva.
Säljer julgranar på eftermiddagen.
Ser lucia på kvällen och soffhänger intill natten.

Tänk om helgen hade en dag till.
Så fint.

Om att inte kunna hålla sig borta

(inlägg från 13/13 på kvällen)

Ja jobbet fick sig en påhälsning av mig + sjuk Lopp.
Och ridhuset fick besök av mig och flickorna fast inte vi har någon häst att hoppträna just nu.

För jag var tvungen att fixa en del på jobbet och hoppträning vill man ju inte missa även om det innebär att man får låna lite -ibland- tråkiga lektionshästar.

Men jag känner art sjukdom är på väg in. In i kroppen och DEN hoppas jag håller sig puts väck!

Och fin-sällskap på jobbet skulle jag kunna ha varje dag.
Så mys...

Om ännu en sjukdag

Loppan och jag blir hemma även idag.
Jag sitter i köket med te och ostmackor.
Hon ligger i soffan. Febervarm och tittat på riddare och prinsessor.
Vid lunch tänker jag bädda ner henne i vagnen och låta henne sova däri medan jag gör -must do's- nere på kontoret innan vi promenerar hem igen.
Men annars kommer nog dagen mest bestå av lite småfix här hemma och så uppvaktning på den febersjuka såklart.

Man borde nog börja rensa lite inför flytten med. Men alltså, det är väldigt lätt att skjuta sånt framför sig faktiskt. Väldigt väldigt lätt!

Om en ovanlig morgon

Det här är man ju inre alls van vid.
Hemma på morgonen!
Sova till klockan sju!
Härligt!!

Sen skjutsade vi pojkarna till skolan och åkte för att släppa ut fin-flickorna i hagen. Sen handlings-dags och nu äter vi en väldigt sen frukost.

Vid klockan tolv blir det skiftbyte vh Johan kommer hem och jag går och jobbar.
Men i morgon blir det nog dagis för den här lilla fröken som står bredvid mig.
Det enda hon lider av ( eller mest vi andra ) är isåfall trots.
Hurdant mig vilket humör och vilken vilja den där lilla Loppan har fått.
Och helt medveten om sitt beteende har hon också blivit.
Kaxig...
-NEJ!!! Kan hon skrika och sätta fram handen mot en.
Okej, hoppsan... Vart är min lilla bebis typ.
Men det är ju en fas man måste igenom.
Och så är ju även vintern. Och kylan och snön är tusen gånger värre än en liten unge som tror hon är leader of the gang!
Nej en dusch innan jobbet kanske, så man inte kommer dit och luktar häst!

Om att ha fått hem en sjukling

Lippan blev upphämtad två timmar tidigare än planerat då förskolepersonalen ringde om meddelade feber.
37.8
Är det feber? I mitt trettonåriga föräldraliv har jag inte räknat feber innan 38.5 Minst!
Men sen är jag väl inte som andra mammor kanske.
Och Agnes är precis som vanligt.
Fast hon hade bajsat två gånger också. På en dag. Fy för sånt.
Bajsa på dagis. Måste prata med henne om det där. Sånt sköter man ju hemma. Agnes!

Men vi gjorde en god stroganoff och pojkarna byggde en snökoja.
Och så kom Johan hem från jobbet och vi drack ett glas vin till maten. Och ett glada efteråt.
Och nu sitter vi med en tokstolla och en proppmätt hund i soffan.
Dricker kaffe och tar det lugnt.
Vabba kunde ju vara värre.
Helt klart...

Om att vänta in en snöstorm

Jag har en riktigt härlig arbetsdag bakom mig. Roliga arbetsuppgifter, världens grymmaste arbetskamrater och nöjda besökare på vår "nobelmiddag".
Dagen gick i superspeed, och väl hemma med ångan uppe satt vi igång och tvätta all tvätt.
Men nu -med vår yngsta nattad- har vi satt oss i soffan med kaffe och pepparkakor. Och så ädelost och fikon såklart.

Det väntas en snöstorm tydligen.
Men vi sitter rätt bra här. Så länge vi bor kvar inne i stan så känns snön rätt så överkomlig.
Men fråga mig om det kommer en snöstorm sådär i början av mars. Ja då kanske jag inte jublar...
Fast då ska visst vi sitta i en stuga i Sälen. Tillsammans med sånna där som vi älskar att hänga med.
Så jag kanske inte bryr mig så värst om snöstormar då heller.
Det får väl bli ett problem för den som är hemma med våra barn och djur i guess...

Om att avsluta helgen

Det gör jag genom att vara så glad för det jag har.
Barn, djur, vänner, jobb. Kärlek.
Och ikväll med kanske extra mycket fokus på det där sista.
För mycket kärlek har jag.
Får jag. Ger jag.
Och med en av de största kärlekarna ska jag dela resten av livet.
Och det känns så jäkla bra.
För han är helt fantastisk. På så många sätt. På alla sätt.
Och det är så tryggt. Så skönt och så fantastiskt.
Min bästa, bästa vän.
Så vacker.
Så snäll.
Som får mig att skratta så ögonen tåras och magen värker.
Som kliar mig på ryggen på kvällen tills jag somnar. För att han vet att det är det bästa jag vet.
Så lik mig och precis tvärtom.
Som vet precis vad jag tänker, och som oftast tänker samma sak.
Som så ofta gör små, små saker som gör mig helt pirrig trots att åren nu är många.
Vi har varandra.
Det finaste som finns.

Om att ha vaknat

Ännu en helgdag.
Å vad jag älskar dessa lediga dagar.
Ävensom jobbet är roligt och veckan går fort så är det en sån härlig känsla att vakna när man själv (ja när Agnes vill) vill och inte ha massor av tider att passa!
Den här tiden på året är det dessutom uppehåll i både Johans och pojkarnas fotbollslag. Hästarna har vintervila och därmed ser helgen väldigt lugn ut mot hur det kan vara på övriga året...

Så idag blir ännu en dag av snöpromenader, stallhäng, lek med Loppan och magasinläsning som kompletteras med mängder av kaffe.

Ja helger är fint.
Särskilt när man får starta dom under ett varmt täcke med en alldeles livs levande värmekälla bredvid sig.
Då kan dagen bara bli bra!

Om att existera

Jodå...
Vi finns.
Fast lusten och tiden till att skriva blogginlägg har inte funnits.
Men kanske kommer det lite energi det det också så småningom.
Ledig helg.
Johan har gått till jobbet nu, men Agnes och jag sitter kvar och tittar på teve.
Snart ska vi åka en sväng till stallet, men annars är det lugnt. Jättelugnt.
Och skönt!
Jätteskönt!

Om att fira sina pojkar

Mina bästa bästa män här i livet.
En hel helg med dom när dom går in i varsin ny ålder.
Tillsammans med dom, släkt och vänner spenderar vi helgen i huvudstaden.

Men dom där två...
Dom är det bästa jag vet.
Mina pojkar, mina män.