29 september, 2011

Om att lyckas

Han gjorde det.
(Man gifter sig ju inte bara för kärlek. Lite kan dom få vara bra att ha till också. Väl...?)
Dessutom fixade han det inom tidsramen! Dock med god hjälp, men nu står den utanför vårt hus.
Bilen med dragkroken. Och med transporten så bra därefter.
I morgon blir det premiärtur med den allra bästa envisa lilla Lyckan!




Om de där andra

Man är som man är.
Heller hur.
Alla kan inte vara likadana. Och tacka gudarna för det!
För vad tråkigt det skulle bli, och vad otäckt om jag skulle bli som dom där andra.
Dom där som är sådär, så det skrämmer i hela min kropp. Som gör saker som är så tvärtom mig.
Dom som, hur nära dom än är mig aldrig kan smitta av sig på mig.

En del är precis lika. Och älskar varandra så mycket just för det.
En del är precis raka motsatser och väger upp varandra till perfektion.
Men en del är bara tvärtom, raka motsatser och kan aldrig vara kompatibla.
Och det är väl bara så det är. Och där sätter jag punkt, fast det brinner en envis liten gnista därinne när det är som allra, allra märkligast.


Du som är precis som jag. För det känns i mitt hjärta




27 september, 2011

Om det valet jag har gjort

Det klagas och gnälls.
Det suktas och önskas mer.
Det är sjukdomar och det är för mycket.

Och jag har nog mer av mycket, än de flesta som jag vet. Och nog skulle jag önska mig mer av det mesta och ännu fler saker.
Och jag vill sova längre och ha mer pengar.
Och jag vill ha en man som är hemma på kvällarna och lika fördelning i huset där jag bor.
Jag vill att alla barn ska sortera sin tvätt och bädda sina sängar utan tjat.
Jag vill ha en till häst och ett hus på landet.
Och mycket, mycket mer med tid!

Men jag väljer att lägga min energi på det som faktiskt finns framför mig. Inte det som finns för långt bort, idag.
Fina, friska, önskade barn.
Min fantastiska man som jag helt otroligt fann mig när jag som minst anade det. Han som är den bästa av män både när han är hemma i vårt hus och när han allt för ofta är allt för långt borta.
Vi bor i ett jättebra område nära våra bästa vänner och barnen klagar inte trots att de delar rum varannan vecka.
Jag äger en egen häst. För liten för att ridas av endast mig, men stor nog att bära mig nån dag då och då.
Jag vet att jag kan mer och att det enda som stoppar mig är när jag själv tvekar.

Vi gör alla våra val om hur vi vill leva.
Gillar vi det inte får man ju ändra om.
Och när man valt och stannar kvar så får man väl inte sitta och klaga. Utan njuta och se på det fina i alltihopa.
Visst är det tufft och jättejobbigt ibland. Det ska jag absolut inte sticka under stol med. Alls!
Men det bättre är så mycket större än det sämre så det väger över tusen gånger om.

Så trots att jag älskar att sova på morgonen så är jag tusen gånger hellre hos tandläkaren innan klockan åtta för att höra att Maximilian har de finaste små tänder som en fem åring kan ha, och trots att många säkert skulle tycka det var jättejobbigt så sitter jag kvar med skrikbebisen i knät när hon äntligen somnar efter timmar av tandspricks gnäll i min famn. För det finns ju en andledning till att hon helst vill vara just hos mig när hon är som gnälligast.

Så ibland kan man få klaga av sig, såklart, absolut.
Och arg! Det kan jag bli. Belive me!!!
Men blir jag en sån evig bitter sak. Lovar ni att säga till då....









26 september, 2011

Om att vara dödstrött

Idag är en sån dag som jag helst vill sova bort.
Jag (eller vi, Johan är precis lika seg) går om kring och gäspar oavbrutet. Det spelar ingen roll hur mycket kaffe vi dricker eller hur många gånger vi klappar oss hårt på kinderna.
Hepp, hepp liksom...Nähä. det funkar inte.
Agnes har sovit hos oss i natt. Tandsprickning med feber och förskylning gynnar ju inte helnattsömnen precis om man säger så.
Sen att vara utomhus i blåsigt väder är väl inte heller en bra sova gott metod tydligen!

Helgen har, som vanligt, varit fylld och lyckad!
Allt från det sedvanliga Fredagsmyset till den sedvanliga fotbollen på Lördagen.
Middag med vännerna på Lördagkvällen medan våra pre-teens var i väg på födelsedagsfest med övernattnattning. Och sen städ, tvätt och smulpaj och kaffe på Söndagen.
(Givetvis har vi varit i stallet också. Det borde inte ens behöva nämnas....ni vet ju det endå om ni läser mig någorlunda ofta!)
Sen har vi sett massor av filmer. Bättre och sämre och vi lyckades på Lördagkvällen sen hela två stycken utan att somna! DET var väldigt länge sen!!
Igår föll vi in i same old, same old och somnade i en skön hög mitt i soffan och låg där ganska trångt och obekvämt, men endå på det allra skönaste sättet, tills Agnes började sitt nattrace straxt innan klockan tolv.

Idag försöker vi bara hamna i fas igen och vakna till.
Låter som en lite lagom Måndags syssla!


Soligt men ack så blåsigt på matchen där världens bästa pappa gjorde mål!

Finaste tjejerna, som är så stora nu, på väg till kvällen och nattens festligheter

 Älskade fina E

God middag med goda vänner avslutade vår Lördag





23 september, 2011

Om att vara lite nöjd

Trots det sämsta utbudet i Sverige så hittade vi höst skor åt fyra av barnen!
Det var bara en av dom som var med, men alla var nöjda med de par dom fick. Skräll!!
Johan köpte lite skjortor och nån kofta.
Vi passade på att fika med de allra minsta. Skagenbaguette kan vara den bästa uppladdningen för Fredags-handling. Jag lovar!
Jag köpte INGENTING till mig. Inte ens till Agnes (jo ett litet diadem men det gav jag till J att betala så det räknas ju inte)  och inte en enda hästsak. Det har nog aldrig hänt förut!

Nu är vi hemkomna och kaffet är uppdrucket.
Det är höst och jag har letat fram mina stickade sockar! Så sköna!
Så här sitter jag nu i soffan med en skål macadamianötter åt mig och en skål med delade vindruvor åt nio-månaders bebisen.
Pappan och de övriga är på konstgräsplanen och spelar lite fotboll innan det är dags att hugga in på den obligatoriska tacomiddagen. Lite vin ligger på kylning och livet är allmänt behagligt!





Ja, jag önskar er en lika skön helg som jag tänker ha!!





Om mitt minsta hjärta

Grattis världens bästa Agnes!
9 månader i min mage.
9 månader hemma i vår familj.
Vi älskar dig mest av allt.

21 september, 2011

Om kvällens sista timmar

Efter dagarnas ständigt fullspäckade scheman så passar vi på då kvällen kommer och barnen sover att bara sätta oss i soffan med varsin stor kopp te.
Bara sitta där nära varandra och bara vara tillsammans innan man somnar är så skönt.
Att påminnas varje kväll, hur stressiga dagarna än är, om det viktigaste, som
håller allt vi har, samman.

Om att tänka tillbaka

För ett år sen skrev jag såhär...

Penicillin och choklad

Max har 39,6 graders feber efter dubbel dos febernedsättande.
Max  har halsfluss.
30 tabletter ska göra honom frisk.
Han är måttligt road att ta dom ska jag lova er.
Ser ut som om vi får spendera ett par dagar till i soffan innan han blir frisk.
Och ska vi endå ligga där kan vi ju göra det bästa av situationen.



Ja ett år går så fort. Så fort. För fort.
Alldeles
För
Fort!!




20 september, 2011

Om att ta sig tid

Ett litet mellanbarn som är duktigt och lagom stort att vara hemma ensam ett par timmar och som inte gör så mycket väsen av sig...och inte kräver så värst. Ett sånt litet mellanbarn behöver vara alldeles ensam med sin mamma ibland.
Så vi åkte och handlade hem sånt som han verkligen ville ha.
Som ett kodlås, en ny deo och en parfym.
Sen fikade vi. Bara han och jag.
Vi fikade "ta hur mycket du vill" fika och pratade om skolan och fotboll.
Å vad jag älskar dom här små stunderna. Och å vad jag älskar honom.

19 september, 2011

Om att behöva vänta

Mycket riktigt.
Den största av dom kom i natt. Iskalla små fötter som tog täcket från både mig och Johan sov hälften av nattens timmar i madrass glipan i vår säng.
Jag drömde och väckte Johan mitt i natten och tvingade runt honom i huset för att kolla så det inte brann någonstans. Helt övertygad om att jag vaknat att att det luktade bränt.
Stackars man!
Det brann inte. Någonstans. Alls.

Nu har morgontimmarna spenderats med en evig väntan för en lillasyster som vet att det ligger någon på övervåningen som hon inte kan vänta på en sekund till .
Det liksom kryper i hela den lilla kroppen för att få höra att någon -som av någon annan blivit lovad så lång sovmorgon han än ville ha- ska vakna och komma ner för trappan.





Hon fastnar liksom där. Vid trappan.
Tittar in till teven om hon känner igen någon melodi, men är snart tillbaka och väntar. Denna eviga väntan!
Men så!!
Så kommer han. Påklädd och redo. Duktiga storebror som har fastnat (hur lyckas han??) med fingret i överkastet när han skulle bädda.
Släpandes på en lång grön tygmassa kommer han nerför trappan med ett finger som bara önskar att få blod i sig igen.
Så vi räddar finget. Fixar frukost och pratar om helgen som varit och sen kan lillasystern äntligen få sitta i knät och titta på prinsess-Bollibompa. Och bara vara prick stilla.





I eftermiddag ska jag lyxa till det lite. Genom att gå och jobba.
Komma hem till lagad mat och upp-packade gymnastikpåsar. Det ni.
Lyxigt värre!!





18 september, 2011

Om sövande droppar

Det regnar.
Inte lite smått som gör marken fuktig och blommorna glada.
Det vräker ner. Det slår hårt i backen och det har det gjort i flera timmar nu.
Det regnar så blommorna dör.

Men inne i mitt hus. I min säng.
Där ligger jag och tycker om de dödande dropparna.
Det låter så fridfullt trots att vinden piskar varenda droppe som faller, och taket på vår baksida tvingas släppa igenom några droppar för att inte brista.

Jag har äntligen två pojkar till hemma igen. De sover nybadade, som alltid, tryggt i sina egna sköna sängar. Känner jag dom rätt så kommer minst en av dom dyka upp här i natt. I min säng.
Det brukar vara så första natten innan allt kommer i ordning inne i deras små huvuden och hjärtan.
Men tills några små nakna fötter kommer intassandes ligger vi här, han och jag, och låter oss sövas av dropparna utanför.

Om att ta en paus

Här tar vi Söndag på fullaste allvar.
Mjukisbyxor och J´s stora t-shirt på. Inget mer. Inget smink, inget borstat hår.
Bara varm bebis i knät, varmt te i stor mugg och en bra film på teven.
Det enda som saknas oss är en pappa som är på jobbet.
Annars har vi det hur bra som helst!
Äpple-Loppan och jag










15 september, 2011

Om förmiddagslekar innan allvaret börjar

Agnes spenderade morgonen på Öppna förskolan tillsammans med två av sina favorit pojkar.
Måste ju göra lite roligt, trots mammans huvudvärk. För eftermiddagen går i städningens tecken...

Emil och Loppan
Wilde gillar tunnel-kryp

 Och allt är så fint i Agnes ögon och mamman ser bara alla höst-baciller på varenda sak

 Men Agnes tycker allt är fint, och fint smakar alltid så gott...



Men allt roligt och fint har ju ett slut.
Så nu är vi hemma igen och golven ska skuras och tvätten ska tvättas.
Sen ska vi leka igen. Och smaka på de rena golven. Om jag känner Loppan rätt!



14 september, 2011

Om små fel och brister

Det är inte på topp här i huset.
Fullt upp -as usual- och så någon höst-smeta som inte kan bestämma sig om den ska ge oss munblåsor, feber, huvudvärk, illamående eller bara vara jävlig och dra på oss alltihopa.
Jag är trött och känner mig och ser ut som en koala undefär. Allt går i slow motion. Och igår när vi skulle iväg, Fru Tidsoptimist och hennes två minsta till dagis (vi han dock både med dusch och frukost den morgonen) så började det bra de första hundra meterna, men sen kom Max på att hans cykel var så gammal och ful så den inte  gick att cykla på alls!

-Snälla Max kom igen nu. Dom väntar på dagis på dig!!
- Nej!! Cykel är ful. Jätteful!! Titta här! (och så slår han till lite demonstrativt på styret)
- Nej den är ju as cool. Du har ju gas och allt! Gasa nu så kör vi. Det är säkert skogs-dags med, och alla står och väntar nu. (Varför lär man sig fan   aldrig vilka dagara dom går till skogen???)
Så då börjar han cykla. I snigelfart på den fula gamla cykeln. Sakta går det. Så där sakta att det kryper i mamman som dessutom ser att nu är klockan över nio och vet då att fröknarna står garanterat uppradade på dagisgården med förstoringsglas och barn (som kom i tid) i reflexvästar och tittar bort åt vårt håll och sen på varandra och nickar och tänker samma tankar utan att behöva säga ett enda ord...

-Bra Max, nu cyklar du ju. Kan du cykla lite fortare bara??
Då ramlar han! Så där titta-på-mig-nu-för-nu-välter-jag-med-den-här-fula-cykeln-blicken och ligger bara kvar där under cykeln med sin enorma ryggsäck och gör inte ett dugg för att resa sig utan suckar och säger typ att
-Jag säger ju att den är dålig!
-Nä kom igen nu Max!!
Tar upp barn och cykel, sätter honom på cykeln och börjar gå FORT, SJÄLV med vagnen och ropar
- Kom nu annars går dom nu. Kom igen. Agnes vinner ju här i vagnen nu!! Ska en bebis vinna över din racer-cykel eller??
-DEN ÄR JU DÅÅÅÅLIG!!!!!
Och där någonstans brister det för mamman-
MEN KOM NU FÖR FAAN, DET ÄR TJUGO METER TILL VÄGEN OCH SEN ÄR VI FRAMME!! CYKLA NU DÅ FÖR FAAAN!!!

Och där cyklade en dagis-kompis mamma förbi i cyklehjälm och med sin portfölj.
-Godmorgon, godmorgon!! Hmmmph...

Men sen cyklade han och fram kom vi. Och dom stod och väntade, men det var två vikarier så jag behövde inte skämmas så där jättemycket och Max var skitglad att det var skogen-dag (även om han inte verkade bry sig ett skit när jag sa det femtusen gånger på vägen dit)

Sen fick jag ett sms om en promenad och efter den var jag lite mer i fas.

Idag sov vi alldeles för länge, så Max fick äta smörgåsen på pakethållaren i den alldeles för lilla barnsadeln och Agnes fick vara hos grannen när jag fem minuter över nio körde som en galning bort till dagis.
Iklädd endast denna outstanding outfit:


Ni fattar ju!! Jag är ju inte så jävla perfekt alla dagar jag heller.
Så när vi endå är igång med en sån här halv-sjuk seg dag så byter vi blöjorna i soffan och äter frukost på golvet framför prisess-bollibompa och hoppas att bebisen somnar snart så jag kan försöka sova bort min huvudvärk.

Även solen har ju sina fläckar.








12 september, 2011

Om jag kunde köp tid

Då skulle jag gjort det med glädje idag!
Men det kan man ju inte så jag fick hålla till godo med ett par påsar från matbutiken.
Men först hann jag med att jobba, fixa hemma och åka till stallet.

Jag har verkligen belönats med världens duktigaste barn så dagen har gått smidigt trots att den har gått i 100 km/timman.
Storasyster hjälper till med Lillebror, och Lillebror följer med på ridtur i skogen!
Storebror hjälper till med Lillasyster i affären så mamman kan handla i relativ lugn och ro.

Finaste barn. Mina små allt.
Ni vet inte hur mycket ni ger mig varje dag.
Det är värt all stress i hela värden att få vara med er. Ha med er överallt. Att dela alla dagar med er.
Att bara få vara en del av er familj.
Även om jag önskar fler timmar på våra dagar. För det gör jag...

11 september, 2011

Om inomhusaktiviteter

Godmorgon!!
Rufsig liten Aggi-loppa nyvaken i morgon ljuset.

Ute hela dagen igår.
Inne hela dagen idag.
Vi gör nästan allting tvärtom idag. Tar det jättelugnt. Nån maskin tvätt och kanske får dammsugaren jobba lite. Men annars.
Nej. Inte mycket.
Ja mycket kaffe såklart!

Barnen tittar på gammal He-man film från 80-talet (= ganska milda scener trots laser vapen) och är så nöjda över att få äta av lördagsmysets rester trots den tidiga timman.
Vi sitter i väldigt sköna ful-kläder och njuter av vår Söndag helt enkelt. Och ska gör det i flera timmar till.
Bara det och ingenting annat.

10 september, 2011

Om trötta ögon

Och trötta kroppar.
Fem vunna matcher av fem spelade.
Ett mål fick Johan göra och pojkarna gjorde mål, räddade bollar och vann en cup och en pokal.
Alla supernöjda, alla sover.
Innan klockan tio en Lördag kväll.
Nu ska jag plocka tillbaka allt gott som vi ställt på bordet och krypa ner i sängen tillsammans med min fotbollshjälte för dagen. Torka lite dregel ur mungipan och stoppa om honom. Sånt där som en god fru bör göra ni vet.

All kärlek och hopp om en lika god morgondag!!

Natti, natti...

Om att ha en typisk familjen Lundin-lördag

Cup med världens bästa storebrorsor!
En bilfärd genom skogarna till pappans match och så avslutar vi med kvällsfodring i stallet.
Jag tror ingen av er är förvånad eller överaskad.
Men vi gillar det, annars skulle vi ju inte fortsätta.
Helgerna med hela familjen är de allra bästa!

Och ja, självklart vinner vi även den här cupen!
Hallå, vad annars!!

07 september, 2011

Om framtida kalas

Som en del av er vet (och det är väl främst till dessa som detta inlägg riktar sig) så fyller en fyra-åring snart fem!!
Inte det enklaste att veta vad han behöver och önskar sig, så här kommer en önskelista!!

One Piece, färg och märke totalt oviktigt




Vinterkläder från Reimatec


Fodrat regnställ från Reimatec



Cykel från Biltema



DVD-filmer

Gnomeo & Julia


Trassel



Alpha & Omega


STORA vattenfärger + penslar



STORA tuschpennor



Action figurer
(som Spiderman, Ironman, Batman, BenTen, Toy Story osv)




Hoppas det kan vara till nytta!!